Slottet av is av Janina Kastevik

Kommer ni ihåg Mio, min Mio? Bo Vilhelm Olsson bor med elaka fosterföräldrar, kommer till en annan värld, Landet i fjärran där hans goda, underbara fader konungen bor. Men landet är i händerna på en ond tyrann som rövar bort barn och tar deras hjärtan. Nu är det upp till Bo Vilhelm, eller Mio som han kallas i Landet i fjärran att störta riddar Kato och rädda alla barnen.

Samma upplägg är det i Janina Kasterviks debutbok Slottet av is.
Minnas pappa är en fantastisk pappa. Ibland. Så länge han inte får våldsamma vredesutbrott. Minna har lärt sig undvika att göra sin pappa förbannad och lärt sig att försvinna när det är försent. Men lillasyster Lo är bara sex år och ser inte signalerna lika lätt än.
En dag när Lo råkar välta ut sitt mjölkglas och pappa förlorar humöret totalt hittar Minna en hemlig knapp i hissen. Fast hon inte vet vart den leder kan hon inte låta bli att trycka på den och när hissdörrarna öppnas kliver hon ut i en helt annan värld, Undrien. En vacker sagovärld där hon möter en snäll, gammal tant som kallar sig mormor.
Hos mormor är det mysigt och trevligt. Ingen skriker eller är arg. Men bakom lugnet lurar faran. En grym härskare håller Undrien i sitt grepp och rövar bort barnen. Minna är ditkallad för att rädda Undrien undan härskaren.
Men Minna vill inte. Hon törs inte vara någon hjälte. Först när Lo försvinner måste hon ge sig ut och rädda henne.
Slottet av is är som en riktig saga. Den handlar om mod, om kampen mellan gott och ont och jag tycker så mycket om den. När jag sade att den påminner jättemycket om Mio, min Mio kanske jag lät negativ. Som att jag tycker att den härmar. Så tycker jag inte alls. Tvärtom tycker jag att den hyllar både Astrid Lindgrens sätt att berätta och sagor i stort.
Precis som i Mio, min Mio går det att läsa berättelsen på ett vuxet, förklarande psykologiskt plan men helst vill bara mysa över magin med en annan värld som bara går att finna genom en hemlig hissknapp. Tänk om min hiss hade såna! Fast jag vet inte om jag skulle våga vara lika modig som Minna, förstås.
Oh, jag glömde ju säga att jag älskar bilderna i boken också. Den är rikt illustrerad och det är en av mina stora favoriter Jonna Björnstjerna som står för kalaset. Hennes bilderböcker om den underbara familjen Kanin är något av det bästa man kan läsa! De första tre finns nu i en fin samlingsvolym och den senaste Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet kom ut alldeles nyss. Det är ruskigt, skräckiga böcker som samtidigt är himla roliga. Läs, läs!

Läs Janna Kasterviks blogg.
Och kolla om böckerna finns inne!

Farlig förmåga av Jessica Spotswood

Cate är 16 år och det börjar bli hög tid för henne att välja väg i livet. Antingen gifter man sig eller går man med i Systraskapets kloster. Några andra alternativ existerar inte. Kvinnor tillåts inte arbeta, inte tjäna sina egna pengar eller leva i någon annan parrelation än med en man. Det är männen som styr och männen som bestämmer och det värsta de kan tänka sig är en kvinna med åsikter, en kvinna med makt. Magi, som är kvinnornas främsta vapen är strängt förbjudet. De kvinnor som avslöjas som häxor spärras in på mentalsjukhus för resten av livet. Eller ännu värre.
Men enligt en gammal profetia kommer det innan det nya århundradet födas tre systrar med magisk förmåga. Tre systrar med makt och förmåga nog att kunna ändra på historiens gång, att krossa Bröderskapets envälde.
Cate är den äldsta systern i en skara om tre. Liksom sin döda mor är de häxor men tvingas hålla det hemligt till och med för sin far. Att ingen skall avslöjas är Cates ansvar och de yngre flickorna tycker ofta att hon är överbeskyddande.
När hon så förälskar sig ställs hon inför sitt svåraste beslut. Skall hon välja kärleken eller stanna och skydda sina systrar? Eller går det att göra både och? Och den här profetian hon hittar bland sin mammas efterlämnade papper, gäller den i själva verket dem? Är det Cate och hennes systrar som är de utvalda?
Jag gillar Cate jättemycket. Jag gillar faktiskt alla systrarna och relationerna mellan dem. Men det jag gillar mest är hur Jessica Spotswood får mig att köpa hela den här alternativa 1800-talsvärlden. Det är lagom mycket verklighet med visiter och korsetter och precis lagom mycket magi för att göra allt trovärdigt.
 Och kärlek, förstås. Alldeles lagom med kärlek. Som ofta i ungdomsböcker är det ett triangeldrama. Cate dras mellan två olika unga män men ingen av dem framstår egentligen sämre än den andra så för ovanlighetens skull förstår jag dilemmat. Ungdomskärleken Paul är godhjärtad, har känt henne hela livet och är en riktigt god vän. Trädgårdsmästaren Finn däremot gör Cate helt yr och hon kan inte låta bli att kyssa honom. Gång på gång med helst magiska följder.
Farlig förmåga är första boken i en trilogi. Bok nummer två har precis kommit på engelska om man inte kan hålla sig. Om jag inte kan hålla mig. Vem försöker jag lura? Klart jag inte kan hålla mig. Fortsättningen verkar ju hur spännande som helst!
Finns boken inne? 

Catching fire

Äntligen har trailern till Catching fire släppts!!

Filmen har inte premiär förrän sent i höst men vi peppar redan nu, tycker jag!

Att få pojkar och andra barn att läsa. (Med list, mutor och hot om våld.)

Jag läser för min son Henry. 

Förra veckan publicerades en artikel och ett sju- punktsprogram om hur man skall få pojkar att läsa. Plötsligt pratades det överallt om det här!
 Det har varit känt länge att pojkar läser mindre och mindre. Barn i allmänhet läser faktiskt mindre och mindre. Det är jättetråkigt och hemskt på alla sätt. Framförallt för alla de otroliga upplevelser som barnen går miste om när de väljer bort en bok men också för att det påverkar hela skolarbetet. Är man inte bra på att läsa blir ju alla ämnen svåra. Tänker man dessutom i större perspektiv är god läsförmåga ett måste för att bäst kunna utnyttja det privilegium vi har att leva i en demokrati.
Men behöver det vara så svårt, då? Varför läser de inte?
I mitt arbete brottas jag varje dag med läsovilliga barn där flera så klart är pojkar. De vill inte läsa, säger de. "Det är inte roligt."
Jag träffar väldigt många lärare och föräldrar och alla klagar de.  Pojkarna vill inte läsa. De spelar istället. Eller tränar innebandy eller kollar på skräckfilm.
Det behöver emellertid inte vara svårt. Men alla måste hjälpa till!
Vi kan inte överlåta åt föräldrarna att föregå med gott exempel och läsa högt för sina barn varje dag och ha en massa böcker hemma för verkligheten ser inte ut så.
Vi kan inte förlita oss på att lärarna skall göra lustläsare av våra barn för de har 30 ungar att ta hand om och lära ekvationer och att man inte skall slåss och floderna i Europa. De hinner helt enkelt inte allt.
Och vi på biblioteken möter tyvärr inte alla barn och har svårt att alltid kunna följa upp barnet. Om Oliver verkligen läste ut boken och om han tyckte att den var bra får vi kanske inte veta.
Men tänk så här. Om vi inom bibliotek och skola uppmuntrar och påminner och tjatar och ber alla föräldrar att göra sitt allra bästa. Om lärare utnyttjade alla bibliotekens resurser. Då kan vi utföra storverk!
Det allra bästa en förälder kan göra: 
Läs för ditt barn. Läs så fort barnet föds och prata och ramsa och sjung. Ge barnet ett språk.
Gör högläsningen till något mysigt som barnet ser fram emot. Läs boken högt för dig själv först så texten flyter. Gör olika röster och läs med inlevelse. Prata jättemycket om det ni läser. Låt barnet avbryta, ställa frågor och reflektera. Sluta inte att läsa för ditt barn när hen lärt sig läsa själv! Man blir aldrig för stor.
Köp böcker om du kan eller låna på biblioteket. Var inte rädd att barnet skall förstöra böckerna. Låt barnet lära känna boken med ögon och tänder, händer och öron. Det gör inget om boken går sönder. Vi på biblioteken kommer inte bli arga.
Låt barnet se dig läsa. Lura hen att tro att det är något "som alla gör".

Min son Sixten

Det allra bästa en lärare kan göra:
Göm nyttotanken bakom ryggen och låtsas att läsa böcker bara är något roligt. Ha högläsning på schemat varje dag. Det finns inte en unge som inte gillar högläsning.
Gå ofta till biblioteket. Låt barnen låna vad de vill. Vill William bara läsa manga så låt honom göra det. Och om Olivia bara vill låna kokböcker är det också ok för det är ju fortfarande lästräning, eller hur. All läsning är bra läsning om den tränar upp vår läsförmåga. Även om läsningen begränsas till artiklar i speltidningen Level är det läsning.
Ha lästid på schemat. Låt barnen få läsa länge. Man hinner inte komma in i en bok på 20 minuter. Samla hellre ihop flera snuttar till en lång ett par gånger i veckan om tiden inte räcker till.
 Kräv ingen motprestation! Barnen måste få njuta av att bara läsa och inte behöva skriva någon recension eller berätta om boken. Ta hjälp av en barn- eller skolbibliotekarie att sätta rätt bok i händerna på barnen. Se till att få ett så nära samarbete med biblioteket som möjligt.

Störst möjlighet att väcka läslust har vi på biblioteken. Om bara barnen kommer hit. Som barnbibliotekarie är det du som har den svåraste och vanskligaste uppgiften; det här att hitta rätt bok. En tråkig bok kan förstöra alla chanser att få barnet att tro på att läsning kan vara lika spännande och roligt som Minecraft.
Det allra bästa en barnbibliotekarie kan göra:
Först och främst måste du ha ett genuint intresse för barnböcker. Tycker inte du att boken är skitbra kan du inte få barnen att tro det heller. Läs, läs, läs allt! Ha boktips om vad som helst i rockärmen.
 Skapa en relation med barnen. Minns deras namn, vad de gillar för böcker, vem de tycker är snyggast i One direction och vilken scen i Saw som är äckligast. Se varje barn!
Innan du säljer in böcker måste du sälja in dig själv. Var personlig. Tycker barnen om dig så litar de på dig och köper dina boktips. I Salem vet alla barn och lärare att "Karin alltid har rätt." Skulle de ändå tvivla på om boken verkligen är så skitbra som jag säger ger jag en "slå mig i huvet med boken-garanti"! Det funkar alltid.
Var på deras nivå och på deras sida! Det är du och barnen, inte du och läraren. Ta dig tid för dem. Ge de barn som behöver det en kram. Tyck om dem, helt enkelt.
Låt dem prata och avbryta och berätta själva när du har bokprat. Prata ganska kort om böckerna. Fånga snabbt deras intresse med en enkel pitch snarare än att berätta utförligt om böckerna för det är ganska tålamodsprövande.
Hatar de att läsa? Fråga vad de gillar att göra i stället. Gillar de bara att spela World of warcraft så stick åt dem böcker om World of warcraft. Sen ger du dem böcker som påminner om böcker om World of warcraft och snart är du hemma. Är fotboll det enda som är kul? Arne Norlins Fans-serie har aldrig gett mig några slag i huvet.
Kort och koncist. Ju mer du vet om barnet som står framför dig desto lättare är det att hitta rätt bok.
Gör läsningen till en social grej! Ha bokklubbar med lyxigt fika och en chans att leka sanning och konsekvens till exempel.
Barnen själva, då? Vad kan de göra? Jo, jag har några enkla tips till er också. (Förutom att jag alltid har rätt.)
Så här:
Känns boken fortfarande tråkig fast du läst och läst och läst? Lägg undan den och be om en ny. Ingen skall behöva läsa en tråkig bok. Men ge den alltid en chans!
Ge dig inte på tjockare eller svårare böcker än vad du faktiskt klarar av. Läsning skall inte kännas motigt och svårt. Skit i om någon annan i klassen läser just den boken. Snart kommer du också att kunna det.
Men var heller inte bekväm och bara läs enkla, korta böcker som du läser ut på en timme. Pröva något svårare. Det kommer att ge dig en häftigare bokupplevelse. Dels får du en självförtroende-kick om du läste ut en bok på 200 sidor men också för att berättelsen antagligen kommer att stanna hos dig längre. Jämför en riktigt jäkla bra film med ett youtube-klipp. Fråga dina kompisar vad de läser. Läs boktipsen i Julia också och inte bara allt om Justin Biebers hamster.
Sist men inte minst; glöm aldrig att krama din barnbibliotekarie!

Bokcirkel på bibblan. 

God morgon!

Vissa dagar börjar så himla bra. Som den här till exempel.
 I morse var jag bjuden på bokfrukost på förlaget Rabén & Sjögren. Jag satte i mig så många glutenfria mackor jag orkade och medan jag smaskade på dem berättade Smilla Luuk om sin bakbok Smilla bakar glutenfritt (kommer först i juni). Jag är sjukt imponerad av Smilla. Hon är bara femton år och stod lika självsäkert som veteranerna på scenen. (Fast hon har ju att brås på, tänker jag. Hennes pappa är Kristian Luuk.)
 Allt började med en blogg där hon tipsade om sina bästa glutenfria recept och den nådde så småningom förlagets radar. Snart kan alla glutenintoleranta barn och ungdomar baka smarriga cupcakes och de där goda mackorna jag åt. Bra, va?

Näst på tur stod Emmy Abrahamsson som är aktuell med sin andra bok om Filippa. Ni vet hon som drömmer om att åka till London och gå på scenskola. I Stjäla the show har hon kommit in och jag är hemskt sugen på att läsa nu, nu, nu! Jag vill också att Emmy Abrahamsson kommer hit till biblioteket så ni kan få höra henne berätta om sina böcker. Hon var så rolig! Precis som sina böcker. Ni har väl läst The only väg is up? Om inte så gör det bums!

Om Emmy Abrahamsson fick mig att skratta lyckades Patrik Lundberg få mig tårögd. Hans bok Gul utanpå kom redan i vintras men jag har inte hunnit läsa den än. Varför förstår jag inte alls nu. Jag tänker ju aldrig på hur det skulle kännas att vara adopterad och inte riktigt veta vem man är. Nu gör jag det och skall genast lägga vantarna på boken. He had me at The Smiths, nämligen. Och The Cure! (Men hur han kan blanda in Håkan Hellström i det sammanhanget förstår jag inte. Kanske det framgår av boken.) Ångest och popmusik utlovas. Jag är på!

Superkändisarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elvgren var på plats också med Berättelser från Engelsfors som de har gjort tillsammans med serietecknarna Kim W Andersson (i snygg tröja), Karl Johnsson och Lina Neidestam. Fina, fina boken! Och fina, fina fan art-kulturen. Jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på den.

En bok som står högt uppe på min önskelista är Kerstin Lundberg Hahns nya Barnkolonin med ett av vårens läskigaste omslag. Ni vet ju hur mycket jag gillade Skuggan i väggen, den där mysiga blandningen mellan deckare och spökhistoria? Här tar hon steget fullt ut mot skräck och skriver för första gången för ungdomar och jag kan knappt bärga mig tills jag kommer hem så jag får läsa den. Den följde nämligen med i den goodie bag som delades ut! Hurra! (Jag fick Farlig förmåga också som jag redan har och tänker läsa ut nu, gömd bakom lånedisken så ingen ser mig. Sjukt spännande, I tell you. Men mer om den sen.)

Sist men inte minst lyssnade jag på Lin Hallberg. Hennes tredje bok för ungdomar är på väg till biblioteket as we speak, Hemma kanske inte är en plats och ja, det är hästar med i den också. Jag är livrädd för hästar. Men på något sätt gillar jag Lins böcker ändå. Trots hästarna. För de handlar alltid om så mycket mer också. Och jag gillar allt det där fluffet runt omkring. Hon gör det bra.

Ja, ni fattar ju vilken fantastisk morgon! Fler såna, tack!
 Tack Rabén & Sjögren!
Kolla vilka böcker som hunnit in eller ställ dig på kö här! 

Läskiga treor!

Härom dagen var det åter dags för Kulturlufsdagen. För andra året i rad fick Salems alla treor göra en massa roliga saker. Här på biblioteket hade de deckartema då de bland annat fick göra fina bokmärken och tillsammans med mig fick de skriva egna skräckhistorier. Skräm mig, bad jag. Skriv så läskigt ni kan! Och oj, vad vad de skrev. Himlans läskigt blev det! (Jag fick vara med i en berättelse också. Inte som monster som man skulle kunna tro utan som hjälte minsann!)
Vågar ni läsa? Ok, håll i er nu då.






Det var en gång en tjej som heter Tuva och hon var en vampyr och hon var jättejättehungrig. Hon ville ha blod och det var inte lite hon ville ha. Hon gick ut och det var fullmåne! Men det var knappt inga ute så hon kunde inte fånga någon. Men som tur var att hon såg en till vampyr men hon hade jättemycket blod på tänderna och på kläderna och Tuva frågade "var är människan?" 
Hon är...VID TUNNELBANAN!!! Va! Hon kanske blir platt innan Tuva kan suga lite eller mycket blod. Tuva sprang sitt snabbaste till tunnelbanan och hon kan inte för en zombie var där och en människa som var den andra människans vän men till sist åt hon människan.
The end
Moa 3b Skogsängsskolan

En skräcksaga
Det var för länge sedan var det fullmåne och det blixtrade och dundrade. Och en liten flicka som hette Lisa var hemma själv! För hennes föräldrar jobbade kväll och skulle komma hem vid tio på kvällen! Och nu var klockan halv elva och Lisa var rädd. 
Lisa ringde sina föräldrar och de svarade men det var inte föräldrarna utan det var en mördare! Och mördaren visste varLisa bor. Så mördaren sade "Jag kommer om en minut." Det har gått en sekund och mördaren knackade på och Lisa öppnade dörren. Det var mördaren som sade att du får dina föräldrar om jag får pengar. Lisa gav pengar och mördaren stack från deras liv och de hade bra. Eller....?
Bella Skogsängsskolan

Spookie house
För länge länge sedan på väg till ett läskigt läskigt hus mitt i skogen. Legenden säger att en psykopat ligger i en gravkammare, Spooookie! 
Rasmus Rosenlundskolan

Zombie-H&M
Det var en gång en mask som hette Bingo. Bingo skulle gå in på Zombie-H&M. Det enda man kunde köpa var att bli av med huvudet. Han gick in där men då kom en zombie och gav Bingo en Barbie. Då blev Bingo jätterädd och sprang iväg. Sen kom en ekorre som hette Ror. Ror fick en örfil av zombien där inne. Då sprang han iväg. Sen kom en kines. Då sprang zombien därifrån. 
Tobias

Läskiga...
Karin gick ensam på vägen. Det var mörkt och det prasslade i busken! Karin gick och kollade i busken. Där kom det fram en zombie! Den hade inget huvud! Inga armar men magen var blodig. 
Månen lyste starkt! Karin sprang! Ja så fort hon kunde! Hon hade sprungit ifrån zombien! 
Då såg hon ett barn som blev plågat. Karin sprang till barnet men då kom det fram en mördare. Karin backade för kniven personen svingade. Karin såg fortfarande hur barnet blev plågat. Mördaren fick tag i Karins arm och Karin sade: Låt bli barnet! Ni har inget med barnet att göra, sade Karin  Inte du heller, sade personen. Karin slet sig loss och sprang förbi mördaren. Hon slog honom som plågade barnet. Då märkte hon att det var hennes eget barn...
Theo 3b Skogsängsskolan

Emils huvudlösa saga
det var en gång en snigel som hette A. A hade inget huvud. A hade en egen klubb. Där brukade hans kompis Zombie vara. Zombie hade inget isbad därför var han glad. Zombie var ett barn.
A var ofta hungrig. Han brukade halshugga häxor. A och Zombies föräldrar var två Barbiedockor som var 900000000000 år.
Snipp snapp zombie nu är Emil död.
Emil

Skelett
Det var en gång en flicka som skulle gå ut i skogen. Hon plockade blåbär, bär och jordgubbar. Då hittade hon ett levande skelett men ingen visste det. Hon blev rädd. Nu skulle hon gå. Men då följde skelettet efter henne men det visste hon inte. Därefter vände hon sig om och då var han bakom henne. Hon sprang hem.
Hon öppnade dörren och gick till sitt rum. Därefter tittade hon ut genom fönstret och såg att han var där. 
Hon sade till honom att gå och då gick han. Nu var klockan 21.00 och hon skall sova nu. Hej då.
Maria 3b

Det var en gång en flicka som gick till en kyrkogård. På kyrkogården såg hon en gravsten. På gravstenen såg hon ett spöke. Det stod flickans namn på gravstenen och datumet när hon föddes. Sedan dog hon. 
Fannie 3a

Barnen i skogen
Några barn skulle gå hem en mörk natt igenom skogen. Barnen hör ett ljud. De blir rädda och springer. Det kommer en miljon zombier och dödar alla barn.
Kevin

Labyrint
Det var en gång en zombie som bodde i en labyrint. Bredvid labyrinten fanns en skola. I den skolan fanns det en flicka som skulle gå till labyrinten vid midnatt. När klockan var tolv på natten så gick flickan till labyrinten.
Exakt när hon gick in i labyrinten så kom zombien. När hon fick syn på zombien så sprang hon fast zombien var så snabb så han fångade flickan och åt upp henne.
Slut!!
Agnes 3b

BU!!
Lukas klass 3

Hämnden från snigeln
Det var en gång en snigel. Han hette Snälla snigeln men han var dum. Snigeln brukade festa och äta människor och plåga folk. Snigelns bästa vän var en zombie. Zombien hette Bengt och han brukade också äta folk. 
En dag skulle de shoppa, det tyckte de var jätteläskigt så de shoppade Barbies och sen träffade de en zombie och visade Barbien. Då blev han rädd och dog.
Slut! Och förresten dog snigeln.
Ville

Den mystiska månen del 2
Vi satt i soffan och kramades. "Men vad hände egentligen med pappa?" Hon suckade och blundade. "Det var en mörk och stormig natt. Vi hade precis kommit hem från sjukhuset med dig. Plötsligt så knackade någon på dörren. Där stod de, de mystiska männen. de var helt klädda i svart. de var fem stycken. De gick in och jag sprang upp med dig. Jag hörde hur han skrek, men när jag sprang ner så var han redan död..."
Hon lyfte på mattan och där var en stor blodfläck. "Jag försökte tvätta bort det men det gick inte." Hon fick tårar i ögonen. "Hoppas bara att de inte kommer tillbaka..."
Slut
Olivia

Alexander gick in i en labyrint och så kom en massa lampor. Sedan dog han. 
Tindra 3a

Emils helveteskatt
Emils lillasyster var hemma själv. Hon var bara åtta år. Plötsligt droppade det blod. Hon sprang. När hon sprang plingade det på dörren. Det var Clara och Emil och Claras storasyster Linda som kom med en leksak. Linda sade att katten var arg. Hon låste in sig på toan. Hon såg blodet. Men det hon inte visste var att Linda, Emil och Clara var zombier och hon sade "Jag har bajsat på mig." Då kom Emil och åt bajset. 
Slut
Clara 3b Skogsängsskolan

Visst var de jättebra? Jag gillar förstås den där jag räddar plågade barn undan mördare men en favorit är också "BU!!". Den är helt strålande. Skriv något som skrämmer mig, bad jag ju. Heja Lukas!
Förra årets skräckberättelser hittar ni här!

En sekund i taget av Sofia Nordin

Vad skulle du göra om alla omkring dig dog? Hela din familj, alla på skolan och kanske alla i hela världen? Hur skulle du klara dig? Utan elektricitet, telefon eller andra människor?
En mystisk sjukdom slår ner hårt som från ingenstans. Alla får väldigt hög feber och dör inom loppet av några timmar. Alla utom Hedvig.
Hedvig cyklar bort till skolan där hon vet att det finns tält och sovsäckar. Hon vill bort från sitt hus där hennes mamma, pappa och lillebror ligger döda, bort från staden där hon ser döda grannar och  klasskamrater överallt. Ut i skogen flyr hon med ryggsäcken packad med konserver. Men så kommer hon på att det finns en 4H-gård i närheten. En bondgård med djur betyder sällskap, värme och mat.
Hedvig tvingas lära sig allting själv. Hur man mjölkar en ko, hur man hugger ved och hur man hanterar den stora sorgen över att vara helt ensam. Hon inser att hon aldrig kommer att träffa någon att bli kär i, någon att kyssa eller få barn med. Hur står man ut med den sorgen? Hon saknar sin bästis. Hedvigs allra bästa vän som var så bra på allting men som samtidigt tryckte ner Hedvig och fick henne att tro att hon inte kan klara någonting. Men se på henne nu! Sakta växer Hedvigs självförtroende och hon växer varje dag av att veta att hon kan. Hon kan klara sig själv. Förutom det här med ensamheten. Och saknaden.
Finns det verkligen inte fler människor där ute som också har klarat sig? Och kan hon lita på att de i så fall vill henne väl?
Den här boken är helt sjukt bra. Jag kunde bara inte sluta läsa när jag väl hade börjat. Jag grät med Hedvig, hejade på henne och satt på helspänn hela tiden. Herre gud, vilken bok! Läs för bövelen! (Och akta er för feber.)
Finns boken inne?