Jag har länge haft en crush på Mårten Melin.Jag älskar hans blandning av övernaturlig spänning och pirrig mellanstadie-romantik. Tack vare honom finns det tjejer som hånglar med troll! Det finns killar som blir förvandlade till katter när de blir upphetsade! Hur fantastiskt är inte det!
Det är nog just det där pirret som har gjort honom så himla populär både hos tjejer och killar och jag kan tänka mig att elva-åringarna läser Mårten Melins böcker som jag läste Puss- och Kramböckerna på 80-talet. Lite i smyg under täcket.
Man vill läsa om hångel och hur det känns i kroppen både när man hånglar och när man tänker på hångel. Det är dock inte alla som kan skriva om det utan att det blir fånigt eller äckligt eller fel. Men Mårten Melin kan.
Och tydligen behöver han inte det där övernaturliga för att få det att funka för i den här boken finns varken troll eller kärleksgudar.
Däremot finns Manne. Och Amanda.
Amanda är egentligen kompis med Mannes storasyster och snart femton år. Mycket och nästan förbjudet äldre än trettonårige Manne. Det bryr sig inte deras kroppar om. De vill vara nära ändå. Och kramas. Och kanske lite mer.
Läs här vad jag har tyckt om andra av Mårten Melins böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar