Cate är 16 år och det börjar bli hög tid för henne att välja väg i livet. Antingen gifter man sig eller går man med i Systraskapets kloster. Några andra alternativ existerar inte. Kvinnor tillåts inte arbeta, inte tjäna sina egna pengar eller leva i någon annan parrelation än med en man. Det är männen som styr och männen som bestämmer och det värsta de kan tänka sig är en kvinna med åsikter, en kvinna med makt. Magi, som är kvinnornas främsta vapen är strängt förbjudet. De kvinnor som avslöjas som häxor spärras in på mentalsjukhus för resten av livet. Eller ännu värre.
Men enligt en gammal profetia kommer det innan det nya århundradet födas tre systrar med magisk förmåga. Tre systrar med makt och förmåga nog att kunna ändra på historiens gång, att krossa Bröderskapets envälde.
Cate är den äldsta systern i en skara om tre. Liksom sin döda mor är de häxor men tvingas hålla det hemligt till och med för sin far. Att ingen skall avslöjas är Cates ansvar och de yngre flickorna tycker ofta att hon är överbeskyddande.
När hon så förälskar sig ställs hon inför sitt svåraste beslut. Skall hon välja kärleken eller stanna och skydda sina systrar? Eller går det att göra både och? Och den här profetian hon hittar bland sin mammas efterlämnade papper, gäller den i själva verket dem? Är det Cate och hennes systrar som är de utvalda?
Jag gillar Cate jättemycket. Jag gillar faktiskt alla systrarna och relationerna mellan dem. Men det jag gillar mest är hur Jessica Spotswood får mig att köpa hela den här alternativa 1800-talsvärlden. Det är lagom mycket verklighet med visiter och korsetter och precis lagom mycket magi för att göra allt trovärdigt.
Och kärlek, förstås. Alldeles lagom med kärlek. Som ofta i ungdomsböcker är det ett triangeldrama. Cate dras mellan två olika unga män men ingen av dem framstår egentligen sämre än den andra så för ovanlighetens skull förstår jag dilemmat. Ungdomskärleken Paul är godhjärtad, har känt henne hela livet och är en riktigt god vän. Trädgårdsmästaren Finn däremot gör Cate helt yr och hon kan inte låta bli att kyssa honom. Gång på gång med helst magiska följder.
Farlig förmåga är första boken i en trilogi. Bok nummer två har precis kommit på engelska om man inte kan hålla sig. Om jag inte kan hålla mig. Vem försöker jag lura? Klart jag inte kan hålla mig. Fortsättningen verkar ju hur spännande som helst!
Finns boken inne?
Visar inlägg med etikett häxor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett häxor. Visa alla inlägg
tisdag 7 maj 2013
lördag 29 september 2012
This just in: Jag läste alldeles precis nyss att Cirkeln skall bli serie! Så här skriver Sara på sin blogg:
Berättelser från Engelsfors innehåller åtta magiska serieberättelser. Hemligheter från det förflutna avslöjas, och även ledtrådar om vad som komma skall. Vi får se gamla berättelser ur nya perspektiv, och får ta del av hittills okända historier. Vi får träffa De utvalda innan händelserna i Cirkeln, och efter händelserna i Eld. Och vi får möta den gäckande Mona Månstråle i egen hög person.
2 april 2013 släpps boken! Peppen!!
Berättelser från Engelsfors innehåller åtta magiska serieberättelser. Hemligheter från det förflutna avslöjas, och även ledtrådar om vad som komma skall. Vi får se gamla berättelser ur nya perspektiv, och får ta del av hittills okända historier. Vi får träffa De utvalda innan händelserna i Cirkeln, och efter händelserna i Eld. Och vi får möta den gäckande Mona Månstråle i egen hög person.
2 april 2013 släpps boken! Peppen!!
fredag 1 juni 2012
Det blåser på månen med Enskedespelet
Att böcker blir film ibland har ni säkert märkt. Men det händer också att de blir teater. Då blir det nästan som en blandning mellan bok och film på något sätt.
I går kväll var jag i Enskede och såg en av mina favoritböcker, Det blåser på månen. Utanför spöregnade det och det smattrade mysigt på cirkustältets tak. Perfekt stämning för ett riktigt spännande äventyr!
Över hundra människor framförde berättelsen om Dina och Dorinda och det var otroligt mäktigt att se så många på en gång. Dina och Dorinda spelades av inte mindre än 18 personer som turades om ibland och ibland var på scen på samma gång. Nästan alla roller spelades av ett helt gäng i lite olika kläder och tillsammans blev det väldigt effektfullt. Mest föll jag för fröken Tjatlund som spelades av Emma Tønnes och Tora Kirchmeier.
Musiken var bra och jag önskar att den fanns på spotify så jag kan fortsätta lyssna på de bästa låtarna.
Jag kan fortsätta hur länge som helst med att säga hur bra det var, märker jag. Sminket och kostymerna till exempel var också hur coola som helst.
Kort sagt var det en fantastisk föreställning som jag råder alla att åka in och se. Den spelas till och med 15/6. Boka biljett här.
När det blåser på månen kan vinden komma in i hjärtat på en så man blir ond. Det drabbar flickorna Dina och Dorinda. Hur de än försöker vara snälla och lydiga blir allting fel. De gör mamma arg, fröken Tjatlund och hela den lilla staden där de bor. Flickorna råkar hela tiden illa ut. De äter sig jättejättetjocka, de blir stuckna med nålar och förvandlade till kängurur och placeras i djurpark. Där får de två vänner, Silverfalken och Guldpuman. Två vilda djur som drömmer om frihet.
Samtidigt kämpar deras pappa, major Rytter långt borta i det förtryckta landet Bombardiet. När Dina och Dorinda får veta att pappan tillfångatagits bestämmer de sig för att resa dit och rädda honom. Till sin hjälp har de sina två nya vänner. Det blir ganska otäckt och väldigt spännande och det finns få flickor som är så modiga som Dina och Dorinda.
För det är modigt att bekämpa förtryck, att våga stå upp för sig själv och att inte alltid lyda.
Det blåser på månen skrevs av Eric Linklater redan 1944 mitt under andra världskriget och det märks. Bombardiet onde förtryckare, greve Hulahu påminner ganska mycket om Hitler.
Det är en riktigt bra bok. Läs den!
Kolla om den finns inne här.
I går kväll var jag i Enskede och såg en av mina favoritböcker, Det blåser på månen. Utanför spöregnade det och det smattrade mysigt på cirkustältets tak. Perfekt stämning för ett riktigt spännande äventyr!
Över hundra människor framförde berättelsen om Dina och Dorinda och det var otroligt mäktigt att se så många på en gång. Dina och Dorinda spelades av inte mindre än 18 personer som turades om ibland och ibland var på scen på samma gång. Nästan alla roller spelades av ett helt gäng i lite olika kläder och tillsammans blev det väldigt effektfullt. Mest föll jag för fröken Tjatlund som spelades av Emma Tønnes och Tora Kirchmeier.
Musiken var bra och jag önskar att den fanns på spotify så jag kan fortsätta lyssna på de bästa låtarna.
Jag kan fortsätta hur länge som helst med att säga hur bra det var, märker jag. Sminket och kostymerna till exempel var också hur coola som helst.
Kort sagt var det en fantastisk föreställning som jag råder alla att åka in och se. Den spelas till och med 15/6. Boka biljett här.
Samtidigt kämpar deras pappa, major Rytter långt borta i det förtryckta landet Bombardiet. När Dina och Dorinda får veta att pappan tillfångatagits bestämmer de sig för att resa dit och rädda honom. Till sin hjälp har de sina två nya vänner. Det blir ganska otäckt och väldigt spännande och det finns få flickor som är så modiga som Dina och Dorinda.
För det är modigt att bekämpa förtryck, att våga stå upp för sig själv och att inte alltid lyda.
Det blåser på månen skrevs av Eric Linklater redan 1944 mitt under andra världskriget och det märks. Bombardiet onde förtryckare, greve Hulahu påminner ganska mycket om Hitler.
Det är en riktigt bra bok. Läs den!
Kolla om den finns inne här.
tisdag 8 maj 2012
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Igår var första officiella recensionsdag för Eld. Då fick alla tidningar och bloggar skriva vad de tyckte om boken. Det hade jag också tänkt göra men jag var alldeles för upptagen av tatueringsdrömmar. Min recension kommer således nu.
Jag hade längtat hett efter fortsättningen ända sedan jag läste ut Cirkeln för mer än ett år sen så peppen var stor. Men jag var lite nervös också. För tänk om den inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag började läsa mycket försiktigt.
Först önskade jag att jag hade läst om Cirkeln för jag kom inte ihåg allt och det kändes som att jag inte alls skulle hänga med. Men det släppte snart och nervositeten likaså. Och jag kunde bara njuta och slukade hela boken i ett nafs. För visst är den bra! Ännu bättre än Cirkeln till och med.
Man får lära känna tjejerna bättre. Deras personligheter fördjupas och relationerna dem emellan får större plats. Min hjärta brister för Linnea. Och som jag tycker om Vanessa! Persongalleriet påminner en smula om det i teveserien Buffy (som är världens absolut bästa serie och har ni inte sett den än så får ni skämmas!). Jag gillar hur jag kunde plocka grejer hos Ida och tänka Cordelia. Plocka grejer från Minou och tänka Willow. (Saknade Spike men det gör jag i och för sig alltid.)
Eld är mörkare än Cirkeln. Svartare. Men den var samtidigt rolig. Den här sektliknande rörelsen Postiva Engelsfors, klämkäcka zombies i gula tröjor som tar över hela staden är kul. (Särskilt kul tycker jag att det är att använda orden klämkäck och zombie i samma mening.) De styrs av samma demoner som hotar att förgöra hela världen. Demoner som avskyr kaos och kräver ordning och likformighet. Det är som tvärtom-leken. Fantastiskt bra!
Nu får vi vänta ett år till på nästa del. Ett år till.
Finns boken inne?
Jag hade längtat hett efter fortsättningen ända sedan jag läste ut Cirkeln för mer än ett år sen så peppen var stor. Men jag var lite nervös också. För tänk om den inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag började läsa mycket försiktigt.
Först önskade jag att jag hade läst om Cirkeln för jag kom inte ihåg allt och det kändes som att jag inte alls skulle hänga med. Men det släppte snart och nervositeten likaså. Och jag kunde bara njuta och slukade hela boken i ett nafs. För visst är den bra! Ännu bättre än Cirkeln till och med.
Man får lära känna tjejerna bättre. Deras personligheter fördjupas och relationerna dem emellan får större plats. Min hjärta brister för Linnea. Och som jag tycker om Vanessa! Persongalleriet påminner en smula om det i teveserien Buffy (som är världens absolut bästa serie och har ni inte sett den än så får ni skämmas!). Jag gillar hur jag kunde plocka grejer hos Ida och tänka Cordelia. Plocka grejer från Minou och tänka Willow. (Saknade Spike men det gör jag i och för sig alltid.)
Eld är mörkare än Cirkeln. Svartare. Men den var samtidigt rolig. Den här sektliknande rörelsen Postiva Engelsfors, klämkäcka zombies i gula tröjor som tar över hela staden är kul. (Särskilt kul tycker jag att det är att använda orden klämkäck och zombie i samma mening.) De styrs av samma demoner som hotar att förgöra hela världen. Demoner som avskyr kaos och kräver ordning och likformighet. Det är som tvärtom-leken. Fantastiskt bra!
Nu får vi vänta ett år till på nästa del. Ett år till.
Finns boken inne?
onsdag 7 september 2011
Vildhäxa
Häxor är de nya vampyrerna! I höst väller det in häxböcker och jag gillart. Vampyrer är förvisso mitt livs kärlek men i häxböckerna får tjejerna vara de coola, starka med alla krafter istället för att bara tråna efter den snygga vampyren. Girl power ftw!
I Lene Kaaberböls nya serie Vildhäxa har första boken kommit ut. Den heter Eldprovet och handlar om Clara som är tolv år. Clara bor ensam med sin mamma och har världens finaste bästis och är en vanlig grå mus. Men Clara härstammar från en lång rad vildhäxor fast hon vet ingenting om det. Inte förrän hon först blir attackerad av en jättestor katt och en mörk, vingklädd varelse. När hon berättar för sin mamma vad som hänt sker en massa grejer på en gång. Först och främst blir Clara väldigt sjuk i "kattklössjuka" och är nära att dö, hon får reda på att hon har magiska krafter och att den vingklädda varelsen är den onda vildhäxan Kimara. Clara blir förd till sin moster som bor mitt ute i ingenstans och där får hon lära sig mer om sina krafter för att kunna bekämpa Kimara.
Jag gillar den här boken jättemycket. Jag gillar den fina relationen Clara har med sin mamma. Jag gillar bästisen Oscar. Jag gillar Claras utveckling från blyg och osäker till stark och oövervinnlig. Och häxorna är skitcoola. Gilla!!
Kolla om boken finns inne.
I Lene Kaaberböls nya serie Vildhäxa har första boken kommit ut. Den heter Eldprovet och handlar om Clara som är tolv år. Clara bor ensam med sin mamma och har världens finaste bästis och är en vanlig grå mus. Men Clara härstammar från en lång rad vildhäxor fast hon vet ingenting om det. Inte förrän hon först blir attackerad av en jättestor katt och en mörk, vingklädd varelse. När hon berättar för sin mamma vad som hänt sker en massa grejer på en gång. Först och främst blir Clara väldigt sjuk i "kattklössjuka" och är nära att dö, hon får reda på att hon har magiska krafter och att den vingklädda varelsen är den onda vildhäxan Kimara. Clara blir förd till sin moster som bor mitt ute i ingenstans och där får hon lära sig mer om sina krafter för att kunna bekämpa Kimara.
Jag gillar den här boken jättemycket. Jag gillar den fina relationen Clara har med sin mamma. Jag gillar bästisen Oscar. Jag gillar Claras utveckling från blyg och osäker till stark och oövervinnlig. Och häxorna är skitcoola. Gilla!!
Kolla om boken finns inne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






