Rubinröd av Kerstin Gier

Vem har inte någon gång drömt om att kunna resa tillbaka i tiden?
I Gwendolyns familj har det alltid varit möjligt. Inte för alla men för de som bär den speciella genen. Nu väntar hela familjen i spänning på att det skall bli dags för Gwendolyns perfekta kusin Charlotte. Det är hon som bär genen, förstås. Det är hon som är snygg, jätteduktig i skolan och populär. Och det är hon som är tillsammans med Gideon, lika stroppig han. Gwendolyn är ingenting i jämförelse får hon veta. Gwendolyn är en medelmåtta, inget märkvärdig alls. Tror alla andra åtminstone. Att Gwendolyn kan se och tala med de döda är det ingen som tror på riktigt.
Allt är förberett in i minsta detalj. I åratal har Charlotte förberetts för tidsresandet. Hon har lärt sig olika tiders seder och bruk för att lätt kunna smälta in var hon än hamnar.
Men det händer ingenting. I stället är det Gwendolyn som drabbas av den inledande yrseln för att sedan hux flux hamna i det viktorianska London. Plötsligt ställs allt på ända och Gwendolyn kastas in i en spännande värld av mystiska sällskap och hemligheter.
Charlotte och hennes mamma blir vansinnigt arga, så klart. Så snopet! Och Gwendolyns mamma kan inte längre skydda henne från sanningen.
Det här är första delen av tre och det märks. Den slutar liksom precis när det börjar hända grejer. Jag som hade hoppats på en massa kärlek och romantik får försöka hålla mig till nästa del som heter Safirblå och kommer ut i vår. Med det sagt är Rubinröd en himla mysig och lagom spännande bok. Jag gillar verkligen Gwendolyn och ännu mer hennes bästis Leslie som tar allting lugnt och vetenskapligt. Ingen fara, säger hon. Vi googlar kronografer och ser om 80-talsfilmen Tillbaka till framtiden så ordnar det sig nog!
Finns boken inne? 

Monsterskolan revisited!

Ni vet den där boken vi alla längtar efter? Nästa bok om Monsterskolan? Den är verkligen på gång nu! Den kommer ut i mars och heter Pixis bok.
Så här står det om den på bokförlagets hemsida:
"Pixi och hennes föräldrar har dött i en bilolycka. De hamnar i himlen där allt är fridfullt och vackert. Men plötsligt sugs hon bort från himlalivet. Hennes morbror Ola, som är läkare, har återupplivat henne. Hennes skadade ansikte har återställts och blivit väldigt vackert. Men det är inte allt som är annorlunda: Den nya Pixi är superstark, okänslig för kyla, och har långt till känslorna.
Hon kommer till Skogsbingelskolan där hon får gå på nattlektionerna med skolans vampyr Adam och Jenny, spöket som bestämt sig för att stanna kvar på jorden. Att skolan inte är som alla andra, förstår Pixi snart, och oförklarliga saker börjar hända."
Peppen, kamrater! Känner ni peppen? Jag skall köpa in hur många böcker som helst! Sen kan vi ha en Mårten Melin-fest.

Liesl & Po av Lauren Oliver

Liesls pappa är död och likt Askungen bor hon med en elak styvmor och en lika elak styvsyster. Hon är inlåst på vinden och där sörjer hon  i ensamhet sin pappa. Tills en dag då Po dyker upp.
Po är varken flicka eller pojke. Mest är Po väldigt suddig. Så där suddig i konturerna som spöken brukar vara. Po är nämligen ett spöke och kommer från "andra sidan".  Kanske finns Liesls pappa där? Och kanske kan Po hitta honom där?
Samtidigt som Liesl sörjer sin pappa och lär känna spöket Po står Will på gatan utanför Liesls fönster och ser på henne. Länge har han gjort det och fantiserat om flickan på vinden som aldrig lämnar huset.
Will är lärling till en ganska ond alkemist som har all världens magi i en trälåda. En exakt likadan trälåda som Liesl har med sin pappas aska i.
När Liesls och Wills vägar äntligen möts sker en förfärlig förväxling och en farlig jakt inleds.
Det är en spännande, magisk, mysig och sorglig berättelse som jag tyckte väldigt mycket om. Hon kan verkligen skriva, den här Lauren Oliver. Tidigare har jag läst och älskat hennes ungdomsromaner; Delirium och Resten får du ta reda på själv. De är mörka och vackra sagor och det är på sätt vis den här också. Men för yngre barn och med högre mysfaktor.
Läs här vad jag tyckte om Delirium.
Och kolla här om boken finns inne.

Augustpris och flickor under hav

Förra veckan fick man reda på vilka böcker som är nominerade till ett av Sveriges största litteraturpris, Augustpriset. Det är sex vuxenböcker, sex faktaböcker och sex barnböcker. Sen vinner en i varje kategori men vilka får vi veta först 26 november.

De nominerade barnböckerna är:
Elin under havet av Sofia Malmberg
Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum
Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall
Only väg is up av Emmy Abrahamson
Jag är världen av Mårten Melin
A B C å allt om D av Nina Ulmaja

Jag hejar överaskande nog inte på Mårten Melin. Men det beror kanske bara på att jag inte har läst just den boken än. Jag är världen är poesi och jag läser fasligt sällan dikter. (Hade Jag är Love nominerats hade det varit en annan femma. Då hade jag legat sömnlös av spänning.)
Jag sätter i stället mitt hopp till Elin under havet. Dels för att det är en himla bra bok men också för att jag tycker att det är så himla bra att en grafisk roman (en serie alltså) har nominerats. Det är första gången! Många tycker ju att det inte är riktiga böcker och många lärare vill inte att ni lånar dem som bänkbok. Den iställningen är så trist tycker jag. Klart det är riktiga böcker. All läsning är bra läsning ju. Det är min fasta övertygelse! Dessutom kan det till och med vara ännu svårare att läsa en grafisk roman än en "vanlig" bok för förutom texten måste man läsa och förstå bilderna också.

 

Elin under havet handlar om något av det absolut värsta en människa kan råka ut för. Våldtäkt. Det är otäckt bara att skriva ordet. Elin börjar chatta med en man som från början hjälper henne med kampsportsträningen och sakta men säkert vinner hennes fötroende, får henne att känna sig sedd och sedan tar ifrån henne allt. Boken handlar om hur man kommer över något så ont. Hur man går vidare när man har hafts sönder. Den är fruktansvärt stark och vacker. Och jag hoppas verkligen att den vinner.

 

Kolla om boken finns inne här.

 

Yummy av Eva Susso

Vet ni vad ett maskrosbarn är? Det kallar man barn som får klara sig själva ganska mycket eller som har det väldigt fattigt men som klarar sig ändå. Mot alla odds. Som en maskros som lyckas växa genom asfalt.
Mia är ett sådant barn.
Båda hennes mamma och pappa super. De har inga jobb och kan inte betala hyran eller räkningar. Och om man inte betalar hyran blir man vräkt och det hände Mias familj. Ett tag tvingades de bo i en husvagn men när boken börjar har de precis fått en lägenhet av socialen och mamma och pappa lovar att de skall skärpa sig. Sluta dricka. Söka jobb.
Mia känner ingen där hon bor. Hon känner sig ensam och saknar sin kompis Gabby som bodde i villaområdet nära deras husvagn. Gabby som inte alls var snäll egentligen. Han kallade Mias föräldrar trash och snodde det käraste Mia har, en gosekanin hon fick av sin mormor. Mormor är död sedan jättelänge men Mia tänker att hennes ande lever i kaninen och hon pratar med den och kaninen är den enda trygghet hon har.
En dag träffar Mia Finn. Finn är en lite äldre kille som bor i samma område som Mia. Kanske, tänker hon, vill han bli hennes vän.
Jag tycker så mycket om Mia. Hon är kaxig och rätt cool men så liten och ömtålig. Medan jag läste boken kändes det som hon var min kompis. Bli hennes kompis du med, vetja! Jag vet att hon svär en massa och verkar tjurig och det här med kaninen kanske är lite psycho men du kommer gilla henne ändå. Jättemycket. Jag lovar.

Kolla om boken finns inne här! 

Den magiska kappan av Katarina Genar

När Livia fyller elva år får hon en kappa i present. Kappan är begagnad men den vackraste kappa Livia sett. Den är röd med fina sammetsknappar och den passar perfekt.
Bästisen Klara ser inte alls hur speciell kappan är. Tvärtom tycker hon att den sticks och kliar. Akta dig för kappan, säger hon. "Det känns som att den är ond."
Livia kan inte sluta fundera på vem kappan har tillhört förut. I affären berättar damen som sålde kappan att den har haft jättesvårt att få en ny ägare. Alla som har köpt den har kommit tillbaka med den efter ett par dagar. Alla ting har en själ, säger damen. Kanske vill den här själen Livia något?
Dagen därpå på väg till skolan korsar Livia som vanligt kykogården. Plötsligt lägger hon märke till en grav hon aldrig sett innan. En grav där en flicka vilar som bara blev elva år. Elin som levde på 30-talet och en gång fick en röd kappa med fina sammetsknappar...
Den här boken är mysrysig på samma sätt som Ingelin Angerborns böcker. Ni vet, Rum 213 och Sorgfjäril till exempel. Katarina Genar jämförs också ofta med en av min barndoms favoriter Maria Gripe. Påminn mig om att berätta för er om hennes böcker någon dag!
Jag gillar verkligen såna här lite mystiska historier. Spöklika utan att vara läskiga, liksom. Boken är dessutom lättläst och ganska kort så du hinner läsa den. Jag lovar.

Kolla om boken finns inne här! 

Flickan vid glastornet av Erika Wallin

Vissa böcker påminner en om varför man tycker om att läsa. Den här boken är sån.
Asrin är tolv år och bokens huvudperson. I början störde jag mig lite på att hon hette just Asrin och på att alla andra figurerna i boken också hade så konstiga namn. Jag hade gillat mer om de hette helt vanliga saker eftersom de bor i en helt vanlig stad som Stockholm. Men jag släppte det sen. För den är så fruktansvärt mysig att läsa. Och jag gillar verkligen Asrin. Så klart. Hon har ju samma favoritbok som jag! Alice i Spegellandet spelar en ganska stor roll i den här boken. Och jag älskar hur Erika Wallin knyter ihop alla gamla berättelser om speglar och andra världar och får mig att tro att allt hänger samman och att det faktiskt finns en spegelvärld. (Snälla, säg att det gör det!)
På årsdagen av Asrins föräldrars (förmodade) död tar farmor med Asrin till ett hemligt sällskap som håller till i ett stort, gammalt hus på Djurgården. Här träffar hon Max och Lima första gången och här hör hon för första gången talas om De tre speglarna. Det Magiska matematiska sällskapet möts en gång i månaden men Max och Lima träffar hon varje dag för de går i Franska skolan där Asrin precis börjat. Asrin har aldrig haft vänner förut och nu får hon de allra bästa. Men det är nog ingen slump.
Det här är så spännande att man nästan dör! Jag läser om den onda drottning som härskar över spegelvärlden Eunomia och hur hon med hjälp av de tre speglarna lockar in barn i den andra världen. Ni vet den här leken när man skall säga  Svarta madam tre gånger? Den blir extra läskig här.
 Men jag läser också den fina skildringen av Stockholm och blir så sugen på att promenera runt i Asrins kvarter. Stockholm är ju faktiskt en himla bra stad. Det är inte alltid jag tänker på det och det är kul att bli påmind om. Liksom alla böcker om andra världar jag läst och älskat.
Flickan vid glastornet är verkligen en bok för oss som älskar att läsa! Grattis oss!

Kolla här om boken finns inne!