Bästisen Klara ser inte alls hur speciell kappan är. Tvärtom tycker hon att den sticks och kliar. Akta dig för kappan, säger hon. "Det känns som att den är ond."
Livia kan inte sluta fundera på vem kappan har tillhört förut. I affären berättar damen som sålde kappan att den har haft jättesvårt att få en ny ägare. Alla som har köpt den har kommit tillbaka med den efter ett par dagar. Alla ting har en själ, säger damen. Kanske vill den här själen Livia något?
Dagen därpå på väg till skolan korsar Livia som vanligt kykogården. Plötsligt lägger hon märke till en grav hon aldrig sett innan. En grav där en flicka vilar som bara blev elva år. Elin som levde på 30-talet och en gång fick en röd kappa med fina sammetsknappar...
Den här boken är mysrysig på samma sätt som Ingelin Angerborns böcker. Ni vet, Rum 213 och Sorgfjäril till exempel. Katarina Genar jämförs också ofta med en av min barndoms favoriter Maria Gripe. Påminn mig om att berätta för er om hennes böcker någon dag!
Jag gillar verkligen såna här lite mystiska historier. Spöklika utan att vara läskiga, liksom. Boken är dessutom lättläst och ganska kort så du hinner läsa den. Jag lovar.
Kolla om boken finns inne här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar