Vissa böcker påminner en om varför man tycker om att läsa. Den här boken är sån.
Asrin är tolv år och bokens huvudperson. I början störde jag mig lite på att hon hette just Asrin och på att alla andra figurerna i boken också hade så konstiga namn. Jag hade gillat mer om de hette helt vanliga saker eftersom de bor i en helt vanlig stad som Stockholm. Men jag släppte det sen. För den är så fruktansvärt mysig att läsa. Och jag gillar verkligen Asrin. Så klart. Hon har ju samma favoritbok som jag! Alice i Spegellandet spelar en ganska stor roll i den här boken. Och jag älskar hur Erika Wallin knyter ihop alla gamla berättelser om speglar och andra världar och får mig att tro att allt hänger samman och att det faktiskt finns en spegelvärld. (Snälla, säg att det gör det!)
På årsdagen av Asrins föräldrars (förmodade) död tar farmor med Asrin till ett hemligt sällskap som håller till i ett stort, gammalt hus på Djurgården. Här träffar hon Max och Lima första gången och här hör hon för första gången talas om De tre speglarna. Det Magiska matematiska sällskapet möts en gång i månaden men Max och Lima träffar hon varje dag för de går i Franska skolan där Asrin precis börjat. Asrin har aldrig haft vänner förut och nu får hon de allra bästa. Men det är nog ingen slump.
Det här är så spännande att man nästan dör! Jag läser om den onda drottning som härskar över spegelvärlden Eunomia och hur hon med hjälp av de tre speglarna lockar in barn i den andra världen. Ni vet den här leken när man skall säga Svarta madam tre gånger? Den blir extra läskig här.
Men jag läser också den fina skildringen av Stockholm och blir så sugen på att promenera runt i Asrins kvarter. Stockholm är ju faktiskt en himla bra stad. Det är inte alltid jag tänker på det och det är kul att bli påmind om. Liksom alla böcker om andra världar jag läst och älskat.
Flickan vid glastornet är verkligen en bok för oss som älskar att läsa! Grattis oss!
Kolla här om boken finns inne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar