En stulen enkät

Vad läser du just nu?  
Jag läser två helt olika böcker. Constables och Toops kistor och kransar av Gareth P Jones och Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson. Den första skall jag berätta massor om när jag har läst ut den. 

Vad kommer du att läsa här näst? 
Det bestämmer jag aldrig i förväg. Det kan bli vad som helst. Får Beatrice sin vilja igenom blir det Lisa Bjärbos Det är så logiskt alla fattar utom du. 

En bok du sparat till ett speciellt tillfälle? 
Jag har sparat hundratals böcker till framtidens alla både speciella och helt vanliga  tillfällen. 

Den senaste boken du gav upp med? 
Jag säger alltid att man skall sluta läsa en bok om man inte gillar den men jag har ganska svårt att göra det. Jag brukar åtminstone skumma igenom den. Jag läser så pass fort att jag har råd med den tiden det tar. Senaste boken jag skummade var nog en deckare av David Peace som skriver för vuxna. 

Den första boken du läste på engelska? 
När jag gick på högstadiet var jag så pass bra på engelska redan att min lärare satte böcker i händerna på mig istället för att lära mig ännu mer. Det var både bra och dåligt kan man tycka. Jag minns hur jag satt längst bak i klassrummet och plöjde Agatha Christie och Oscar Wilde. 

Den senaste boken du läste?
En helt underbar bilderbok som gav en helt ny bild av de stressade vita kaninen i Underlandet. Jag älskade den! Den vita kaninens frus dagbok heter den och är skriven och illustrerad av Gilles Bachelet. Han är säkert lika Alice i Underlandet-nördig som jag. 

Kan du citera några dikter?
 Nix. Bara låttexter. Jag kan nästan alla Morrisseys texter utantill och det är ju typ som poesi. 

Hur hittar du tiden att läsa så mycket som du gör? Jag försummar mitt hem. Om man inte städar, tvättar eller lagar mat sparar man jättemycket tid. 

Vilka nya boksläpp ser du mest fram emot den här hösten? 
Massor! Jag har långa, långa listor. Men allra, allra mest tror jag att jag längtar efter Stephen Kings "fortsättning" på The Shining, Doctor Sleep och så klart den sista och avslutande boken om Engelsfors, Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. 

Cirkus Caramba - Eldslukarmysteriet av Åsa Rosén

Cirkus Caramba är i stan och cirkusdirektören presenterar stolt det ena numret efter det andra men när det blir dags för cirkusens stora höjdpunkt, eldslukaren Cayenne går allt på tok.
Det börjar med att Cayenne vägrar uppträda. Hennes eldslukar-utrustning har blivit stulen och utan den går det ju inte.
Strax därpå står hela cirkusen i lågor. I tumultet svimmar tigern och showen tvingas så klart avbryta.
Det här kommer stå den skyldiga dyrt, gormar cirkusdirektören och tillsammans med sin assistent Hubert som är en söt liten mus beslutar han sig för att lösa mysteriet.
Snart har de tre misstänkta; jonglören på torget som förlorar publik till cirkusen, matteläraren Per-Ragnar som är olyckligt kär i Cayenne och brandman Bengtsson som hatar eld.
Men vem kan det vara? Efter idogt spanande och spekulerande bestämmer de sig för att gillra en fälla för att avslöja skurken.
Ingenting är vad det verkar vara och jag gissar fel in i det sista. Så smart och klurigt är det. Men det är alla roliga detaljer som får mig på fall. Den fåfänga cirkusdirektören som låtsas bryta på spanska för att verka exotisk, hur matteläraren hela tiden talar i siffror och har siffror på kostymen!
 Bilderna i boken är så fantastiska. Den lille musen Hubert är så rar att han förtjänar en egen spin-off!

Finns boken inne? 

Dagens katastrofer av Cilla Jackert

 Majken är typ tolv och väldigt ensam. Hon är ensam för att hon vill det. För att klasskompisarna tänker på oviktiga saker som killar, kläder och sånt.
 Majken vet att det finns viktigare saker att tänka på. Som katastrofer. Alla katastrofer samlar hon i en bok och varje slags katastrof har en egen färg. Värst är mord och död. Såna rubriker skriver hon av i boken. Och såna om barn som får läskiga sjukdomar. Och trafikolyckor.
Majkens mamma vill helst att Majken var lite muntrare, lite gladare och ja, lite mer normal. Som hon var när hon var liten. Majkens mamma hade minsann blivit glad över en hund. Majken däremot hade hellre velat få en DNA-analys som berättar vilka sjukdomar man kommer att få.
Men nu står det en hund i lägenheten.
Jag kan inte riktigt förklara hur himla mycket jag gillar Majken. Hon är den coolaste, mest morbida och mest cyniska unge jag någonsin stött på och jag skrattade hela tiden. Förutom när jag satte skrattet i halsen och istället grät lite grann. Som när jag förstod varför Majken är så upptagen av katastrofer. För att den värsta redan har hänt.

Tack Rabén & Sjögren för recensionsexemplar!

Finns boken inne? 

Augustinatt av Maud Mangold

Noras föräldrar är bortresta men kvar hemma är storebror Arvid. En vecka skall de klara sig själva och det hade säkert gått jättebra om Arvid inte precis träffat en ny tjej och aldrig är hemma. Till råga på det är katten försvunnen också. Nora letar överallt och sätter upp lappar utanför mataffären men ingen katt hittar hon.
En kväll hör hon hur något piper och gnyr ute i trädgården. Hon hoppas på katten förstås men det är en liten bebis! Bebisen är egentligen inte jättesöt och han luktar ganska konstigt, som en gran ungefär, men hon bär in honom.
När Arvid kommer hem håller hon på som bäst att försöka bada bebisen efter att ha matat och vyssjat och kramat. Man hinner fästa sig ganska bra vid en bebis. Även om den luktar lite konstigt. Och även om den har svans.
Det är Arvid som upptäcker svansen. När de tillsammans lägger ihop alla bitar; den konstiga lukten, det inte jättesöta ansiktet, rädslan för vatten och det här märkliga att han plötsligt låg i en korg utanför huset så förstår de att det är ett troll. Ett troll!
Plötsligt har de mycket att göra. För det är ett sjå att ta hand om en bebis. I synnerhet en trollbebis. Arvid har inte längre tid att träffa sin tjej. Faktiskt ingen lust heller.
Men tänk om trollen vill ha tillbaka sin unge? Och var har egentligen katten tagit vägen?

Snart börjar skolan igen!

Men jag är här redan nu och pysslar och gör fint tills ni kommer.

Kolla här till exempel. Här flyger det böcker i taket!

Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins

Efter rejält otäcka Hungerspelen kommer Suzanne Collins nu med en serie för lite yngre men som är nästan lika läskig. Fast kanske mer äcklig.
I första boken om Gregor trillar han och lillasyster Boots ner genom ett hål i tvättstugan och faller och faller hur länge som helst tills de hamnar nere i Underjord, en värld befolkad av lilaskimrande människor, sjukt stora spindlar, kackerlackor, fladdermöss och råttor.
Jag avskyr verkligen insekter nästan mest av allt i hela världen och kunde knappt läsa om de två meter höga kackerlackorna som visserligen var godhjärtade men uäääh så äckliga! Och spindlarna! Lika stora och äckliga! Men jag vande mig. Och till slut sörjde jag när en kackerlacka dödades lika mycket som om det hade varit en hund.
Nere i Underjord råder oroligheter. Krig mot råttorna hotar och människorna väntar på en från Ovanjord som enligt en gammal profetia skall leda dem i kriget och störta råttorna. När Gregor plötsligt trillar ner tror alla att det är han som är den utvalda. Men det vill inte Gregor veta av. Han vill bara hem. Mamma måste ju vara jätteorolig!
Fast när han får veta att hans pappa hålls fången hos råttorna förändras läget. Tillsammans med kackerlackor, spindlar och fladdermöss måste de nu bekämpa råttorna och befria Gregors pappa.
Det kommer att bli väldigt blodigt och inte alla kommer att överleva, säger profetian. Om nu Gregor vill tro på den.
Men tanken på att äntligen få träffa sin pappa som försvann spårlöst två år tidigare får honom att våga allt!

Finns boken inne? 

Emil i Lönneberga fyller 50 år!

Grattis Emil! 
Hujedamej så gammal han har blivit!
 Och det är väl inte så konstigt för han har liksom alltid funnits.
 Jag minns när jag var liten och lekte Hyss-Emil. Jag klädde ut mig till Emil och ställde till med lite ofog som mest fick min mamma att le. Jag hade tur som inte hade en så sträng pappa som Anton var. Någon Snickerboa hade jag inte heller. Men som Emil kunde jag känna mig ändå.
Emil har alltid betytt lite extra mycket för mig för den första bok jag läste alldeles själv var Emil i Lönneberga. Jag var knappt fyra och lade då grunden till ett sällan skådat läs-älsk.

Lite förälskad var jag också i han som spelade Emil i filmerna, Jan Ohlsson.
Även om han var kass på småländska.

Fira Emil idag, vetja. Läs om en gammal bok, eller läs för första gången. Är du lagd åt det hållet kan du ju äta blodpalt eller köttsoppa till middag. Har du fullt upp med annat kan du åtminstone sjunga en liten sång.

Här är texten till Hujedamej sånt barn han var:

Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
vad en gosse gjorde, det är nu längesen,
men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar,
Katthult Lönneberga, det var den gossens hem
Hujedamej, sånt barn han var,
Ej värre tänkas kan,
Och Emil var det namn han bar,
Ja, Emil hette han.

Sing-dudel-dej-sing-dudel dej
Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej
Hu-jeda-jeda-mej

Hör nu på, goävanner, så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj.
Upp i Katthults flaggsång hissa han sin lille syster,
stod sen lugnt og såg henne hänga där på svaj.
Hujedamej, sånt barn han var,
fast Ida var rätt nöjd,
ty ingen annan svävat har
på denne höga höjd.

Sing-dudel-dej-sing-dudel dej
Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej
Hu-jeda-jeda-mej

Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan
dök på huvet ner og sen satt där stenhårt fast
uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora,
så det blev att fara till doktorn det med hast.
Hujedamej, sånt barn han var,
tror inte också ni,
att den som blott en soppskål har
vill ej ha gossar i?

Refr: Sing-dudel-dej-sing-dudel dej
Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej
Hu-jeda-jeda-mej.

Viljen I sen höra så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i körsbärsti'n.
Det var då han la sej full, och full blev också grisen,
jojo, det var allt ett par sköna fyllesvin.
Hujedamej, sånt barn han var,
men som godtemplare
stod Emil redan nästa dag
och det var kärt att se.

Refr.
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej
Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej
Hu-jeda-jeda-mej.

Och till sist, govänner, så kan jag för er berätta
hur i trisseobda sin far han låste in.
Stackars far forsökte krypa ut igenom gluggen
Men blev fast och hang där, tills natten den bröt in.
Hujedamej, sånt barn han var,
Den Emil som jag minns.
Nog är sånt illdåd mot en far
det grymmaste som finns.

Refr:

Hör du på, govänner, inte kan jag ju berätta
alla hemska hyss som vår Emil tog sej för,
men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
tänk på det, små barn, om ni denne visa hör.
Hujedamej, sånt barn han var,
i hele Småland fanns
ej nån så vild som Emil var
och ingen innan stans.

Refr.

Viljen I sen veta vem som visan diktat haver ?
Det är pigan Lina som uti lust och kval
Tjänade Katthult uti sina ungar dagar,
Ack, vem kan väl räkna de flydda årens tal !
Hujedamej, sånt barn han var,
Men nu så är han man
Och vi i Lönneberga har
Ej bättre karl än han.

Refr.