Nu har jag den äntligen i min hand, denna fina bok!
En av vårens stora bokhändelser är utan större konkurrens att Jellicoe road nu finns på svenska. Det bloggas om den överallt och mina förväntningar är skyhöga.
Jag har köpt tre stycken till bibblan men skynda er hit innan de går åt!
I morgon är det jag och Jellicoe. Hela dagen. Hoppas att det regnar ordentligt.
Återkommer när jag läst ut den!
lördag 2 juni 2012
fredag 1 juni 2012
Det blåser på månen med Enskedespelet
Att böcker blir film ibland har ni säkert märkt. Men det händer också att de blir teater. Då blir det nästan som en blandning mellan bok och film på något sätt.
I går kväll var jag i Enskede och såg en av mina favoritböcker, Det blåser på månen. Utanför spöregnade det och det smattrade mysigt på cirkustältets tak. Perfekt stämning för ett riktigt spännande äventyr!
Över hundra människor framförde berättelsen om Dina och Dorinda och det var otroligt mäktigt att se så många på en gång. Dina och Dorinda spelades av inte mindre än 18 personer som turades om ibland och ibland var på scen på samma gång. Nästan alla roller spelades av ett helt gäng i lite olika kläder och tillsammans blev det väldigt effektfullt. Mest föll jag för fröken Tjatlund som spelades av Emma Tønnes och Tora Kirchmeier.
Musiken var bra och jag önskar att den fanns på spotify så jag kan fortsätta lyssna på de bästa låtarna.
Jag kan fortsätta hur länge som helst med att säga hur bra det var, märker jag. Sminket och kostymerna till exempel var också hur coola som helst.
Kort sagt var det en fantastisk föreställning som jag råder alla att åka in och se. Den spelas till och med 15/6. Boka biljett här.
När det blåser på månen kan vinden komma in i hjärtat på en så man blir ond. Det drabbar flickorna Dina och Dorinda. Hur de än försöker vara snälla och lydiga blir allting fel. De gör mamma arg, fröken Tjatlund och hela den lilla staden där de bor. Flickorna råkar hela tiden illa ut. De äter sig jättejättetjocka, de blir stuckna med nålar och förvandlade till kängurur och placeras i djurpark. Där får de två vänner, Silverfalken och Guldpuman. Två vilda djur som drömmer om frihet.
Samtidigt kämpar deras pappa, major Rytter långt borta i det förtryckta landet Bombardiet. När Dina och Dorinda får veta att pappan tillfångatagits bestämmer de sig för att resa dit och rädda honom. Till sin hjälp har de sina två nya vänner. Det blir ganska otäckt och väldigt spännande och det finns få flickor som är så modiga som Dina och Dorinda.
För det är modigt att bekämpa förtryck, att våga stå upp för sig själv och att inte alltid lyda.
Det blåser på månen skrevs av Eric Linklater redan 1944 mitt under andra världskriget och det märks. Bombardiet onde förtryckare, greve Hulahu påminner ganska mycket om Hitler.
Det är en riktigt bra bok. Läs den!
Kolla om den finns inne här.
I går kväll var jag i Enskede och såg en av mina favoritböcker, Det blåser på månen. Utanför spöregnade det och det smattrade mysigt på cirkustältets tak. Perfekt stämning för ett riktigt spännande äventyr!
Över hundra människor framförde berättelsen om Dina och Dorinda och det var otroligt mäktigt att se så många på en gång. Dina och Dorinda spelades av inte mindre än 18 personer som turades om ibland och ibland var på scen på samma gång. Nästan alla roller spelades av ett helt gäng i lite olika kläder och tillsammans blev det väldigt effektfullt. Mest föll jag för fröken Tjatlund som spelades av Emma Tønnes och Tora Kirchmeier.
Musiken var bra och jag önskar att den fanns på spotify så jag kan fortsätta lyssna på de bästa låtarna.
Jag kan fortsätta hur länge som helst med att säga hur bra det var, märker jag. Sminket och kostymerna till exempel var också hur coola som helst.
Kort sagt var det en fantastisk föreställning som jag råder alla att åka in och se. Den spelas till och med 15/6. Boka biljett här.
Samtidigt kämpar deras pappa, major Rytter långt borta i det förtryckta landet Bombardiet. När Dina och Dorinda får veta att pappan tillfångatagits bestämmer de sig för att resa dit och rädda honom. Till sin hjälp har de sina två nya vänner. Det blir ganska otäckt och väldigt spännande och det finns få flickor som är så modiga som Dina och Dorinda.
För det är modigt att bekämpa förtryck, att våga stå upp för sig själv och att inte alltid lyda.
Det blåser på månen skrevs av Eric Linklater redan 1944 mitt under andra världskriget och det märks. Bombardiet onde förtryckare, greve Hulahu påminner ganska mycket om Hitler.
Det är en riktigt bra bok. Läs den!
Kolla om den finns inne här.
tisdag 29 maj 2012
Rädda honom av Camilla Lagerqvist
Tawnis morfar är död och ingenting känns bra längre. För att Tawni skall få komma bort från all sorg och kunna tänka på något annat föreslår hennes föräldrar att hon skall åka till England och hälsa på farmor och farfar. Motvilligt ger hon med sig.
I samma veva börjar Tawni få mystiska sms. "Rädda honom" står det och avsändaren är okänd. Vem är det hon skall rädda? Och vem är det som messar henne?
Den lilla byn Mye i England håller på att förbereda sig för 80-årsjubileet av en tragisk båtolycka som krävde livet av nästan alla män i Mye. Någon försöker samtidigt förhindra att en av dem dog då för 80 år sedan och hon behöver Tawnis hjälp.
Med hjälp av en häxcirkel reser Tawni tillbaka i tiden till 1931 för att försöka hitta Tim och rädda honom. Det blir bokstavligen en kamp mot klockan och det är så spännande mot slutet att jag tappar jag andan. Och romantiskt. Och himla, himla sorgligt. För Tawni hinner förälska sig i Tim. Men finns han i hennes tid? Kommer han att leva och i så fall vara en gammal man nu?
Åh, läs den här boken! Jag får gåshud bara jag tänker på den. Den är så bra!!
I eftermiddag skall jag träffa några elvaåringar som har läst. Det skall bli så spännande att höra vad de tyckte. Leah läste ut den samma dag hon lånade den. Det vet jag för hon ringde mig så fort hon slagit ihop den. Hon kunde bara inte sluta läsa, sade hon! Hoppas att de andra gillade lika mycket. Det tror jag.
P.S Jag måste berätta en extra grej jag älskade. Minns ni att jag skrivit om en annan bok av Camilla Lagerqvist? Den heter Cirkusflickan. Tim drömmer om att jobba på en cirkus! Nu fantiserar jag om hur han och Elin möts på en cirkus någonstans och gör succé ihop!
Kolla om den finns inne här.
I samma veva börjar Tawni få mystiska sms. "Rädda honom" står det och avsändaren är okänd. Vem är det hon skall rädda? Och vem är det som messar henne?
Den lilla byn Mye i England håller på att förbereda sig för 80-årsjubileet av en tragisk båtolycka som krävde livet av nästan alla män i Mye. Någon försöker samtidigt förhindra att en av dem dog då för 80 år sedan och hon behöver Tawnis hjälp.
Med hjälp av en häxcirkel reser Tawni tillbaka i tiden till 1931 för att försöka hitta Tim och rädda honom. Det blir bokstavligen en kamp mot klockan och det är så spännande mot slutet att jag tappar jag andan. Och romantiskt. Och himla, himla sorgligt. För Tawni hinner förälska sig i Tim. Men finns han i hennes tid? Kommer han att leva och i så fall vara en gammal man nu?
Åh, läs den här boken! Jag får gåshud bara jag tänker på den. Den är så bra!!
I eftermiddag skall jag träffa några elvaåringar som har läst. Det skall bli så spännande att höra vad de tyckte. Leah läste ut den samma dag hon lånade den. Det vet jag för hon ringde mig så fort hon slagit ihop den. Hon kunde bara inte sluta läsa, sade hon! Hoppas att de andra gillade lika mycket. Det tror jag.
P.S Jag måste berätta en extra grej jag älskade. Minns ni att jag skrivit om en annan bok av Camilla Lagerqvist? Den heter Cirkusflickan. Tim drömmer om att jobba på en cirkus! Nu fantiserar jag om hur han och Elin möts på en cirkus någonstans och gör succé ihop!
Kolla om den finns inne här.
måndag 21 maj 2012
Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg
De följande två böckerna om den synska Maja Grå har jag kastat mig över och älskat lika mycket även om ingen av dem skrämt mig lika illa.
När jag tidigt i vintras fick veta att en ungdomsbok var på gång har jag längtat och väntat och peppat och i helgen så fick jag äntligen läsa. I solen på en uteservering tillsammans med en fluffig citronmarrängtårta. Så nära himlen man kan komma!
Var den bra då,undrar ni. Jo tack. Det kan man säga. Väldigt, väldigt bra.Gammal nordisk folktro med onda varelser som Näcken, skogsrån och bottenlösa näckros-tjärnar går jag igång på stenhårt ända sen min barndomsförälskelse Missne och Robin.
Jag väntar under mossan handlar om Tilda som bor i England med en engelsk pappa och en svensk mamma. Det är sommarlov och hon är i Sverige hos sin morfar. Morfar saknar fortfarande Tildas mormor som försvann för länge sedan men han är en himla mysig morfar och de har kul ihop, Tilda och han. Sommarlovsidyllen rämnar dock lite av att något ondskefullt lurar i skogskanten, bevakande och hotande. Vem är det? Vad vill han? Och var har egentligen Tildas mormor tagit vägen? All detta trolska, mytiska vore nog för mig men jag får dessutom en övernaturligt härlig kärlekshistora på köpet. Som sagt, så nära himlen jag kan komma!
Kolla här om boken finns inne!
Utomhus-bokcirkel
Har jag sagt att jag har världens bästa jobb?
Idag till exempel satt jag ute på en filt, åt glass och skrattade åt flamsiga elva-åringar. Vi läser kärleksböcker med mycket pirr i. Det blir ganska flamsigt då. Min crush Mårten Melins böcker om Monsterskolan är perfekta pirr-böcker. Särskilt i Förvandlad hånglas det ganska rejält. Det är nästan så tant Karin blir generad ibland.
Idag till exempel satt jag ute på en filt, åt glass och skrattade åt flamsiga elva-åringar. Vi läser kärleksböcker med mycket pirr i. Det blir ganska flamsigt då. Min crush Mårten Melins böcker om Monsterskolan är perfekta pirr-böcker. Särskilt i Förvandlad hånglas det ganska rejält. Det är nästan så tant Karin blir generad ibland.
tisdag 15 maj 2012
Ett hus utan speglar av Mårten Sandén
Det är något visst med såna som heter Mårten och skriver böcker. Liksom sin namne Mårten Melin som jag skrev en kärleksförklaring till för ett tag sen och vars barn jag gärna skulle föda skriver den här Mårten också bara guld!
Mest känd är han för Petrini-deckarna. En lång serie om tvillingarna som löser brott och mysterier. Den senaste kom i höstas och heter Tretton och är just den trettonde boken i serien. I sommar kommer en ny!
Förra året kom också boken Någons hjälte som orsakade slagsmål på ett av mina bokprat. Alla killarna ville ha den och jag hade bara fem. Till slut blev alla glada tack och lov. Och ingen gjorde sig illa.
Om Någons hjälte handlade om mod kan man säga att Ett hus utan speglar handlar om sorg.
Thomasine är elva år och hela släkten vakar vid Henriettas dödsbädd. Henrietta är gammal och skall dö men en gång var hon en ung, vacker skådespelerska. Alla speglar i Henriettas hus är borta, undanställda i ett spegelrum. I spegelrummet möter Thomasine en okänd flicka i gammelmodiga kläder. En flicka som bara existerar i spegelrummet.
Boken är vacker. Inte bara med sina fina stämningsfulla illustrationer men även i sin skildring av sorgearbete och förlorade drömmar. Det är en gåtfull och mystisk spökhistoria som jag inte blir rädd av utan rörd. Vackert, som sagt. Men ändå spännande.
Mest känd är han för Petrini-deckarna. En lång serie om tvillingarna som löser brott och mysterier. Den senaste kom i höstas och heter Tretton och är just den trettonde boken i serien. I sommar kommer en ny!
Förra året kom också boken Någons hjälte som orsakade slagsmål på ett av mina bokprat. Alla killarna ville ha den och jag hade bara fem. Till slut blev alla glada tack och lov. Och ingen gjorde sig illa.
Om Någons hjälte handlade om mod kan man säga att Ett hus utan speglar handlar om sorg.
Thomasine är elva år och hela släkten vakar vid Henriettas dödsbädd. Henrietta är gammal och skall dö men en gång var hon en ung, vacker skådespelerska. Alla speglar i Henriettas hus är borta, undanställda i ett spegelrum. I spegelrummet möter Thomasine en okänd flicka i gammelmodiga kläder. En flicka som bara existerar i spegelrummet.
Boken är vacker. Inte bara med sina fina stämningsfulla illustrationer men även i sin skildring av sorgearbete och förlorade drömmar. Det är en gåtfull och mystisk spökhistoria som jag inte blir rädd av utan rörd. Vackert, som sagt. Men ändå spännande.
tisdag 8 maj 2012
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Igår var första officiella recensionsdag för Eld. Då fick alla tidningar och bloggar skriva vad de tyckte om boken. Det hade jag också tänkt göra men jag var alldeles för upptagen av tatueringsdrömmar. Min recension kommer således nu.
Jag hade längtat hett efter fortsättningen ända sedan jag läste ut Cirkeln för mer än ett år sen så peppen var stor. Men jag var lite nervös också. För tänk om den inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag började läsa mycket försiktigt.
Först önskade jag att jag hade läst om Cirkeln för jag kom inte ihåg allt och det kändes som att jag inte alls skulle hänga med. Men det släppte snart och nervositeten likaså. Och jag kunde bara njuta och slukade hela boken i ett nafs. För visst är den bra! Ännu bättre än Cirkeln till och med.
Man får lära känna tjejerna bättre. Deras personligheter fördjupas och relationerna dem emellan får större plats. Min hjärta brister för Linnea. Och som jag tycker om Vanessa! Persongalleriet påminner en smula om det i teveserien Buffy (som är världens absolut bästa serie och har ni inte sett den än så får ni skämmas!). Jag gillar hur jag kunde plocka grejer hos Ida och tänka Cordelia. Plocka grejer från Minou och tänka Willow. (Saknade Spike men det gör jag i och för sig alltid.)
Eld är mörkare än Cirkeln. Svartare. Men den var samtidigt rolig. Den här sektliknande rörelsen Postiva Engelsfors, klämkäcka zombies i gula tröjor som tar över hela staden är kul. (Särskilt kul tycker jag att det är att använda orden klämkäck och zombie i samma mening.) De styrs av samma demoner som hotar att förgöra hela världen. Demoner som avskyr kaos och kräver ordning och likformighet. Det är som tvärtom-leken. Fantastiskt bra!
Nu får vi vänta ett år till på nästa del. Ett år till.
Finns boken inne?
Jag hade längtat hett efter fortsättningen ända sedan jag läste ut Cirkeln för mer än ett år sen så peppen var stor. Men jag var lite nervös också. För tänk om den inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag började läsa mycket försiktigt.
Först önskade jag att jag hade läst om Cirkeln för jag kom inte ihåg allt och det kändes som att jag inte alls skulle hänga med. Men det släppte snart och nervositeten likaså. Och jag kunde bara njuta och slukade hela boken i ett nafs. För visst är den bra! Ännu bättre än Cirkeln till och med.
Man får lära känna tjejerna bättre. Deras personligheter fördjupas och relationerna dem emellan får större plats. Min hjärta brister för Linnea. Och som jag tycker om Vanessa! Persongalleriet påminner en smula om det i teveserien Buffy (som är världens absolut bästa serie och har ni inte sett den än så får ni skämmas!). Jag gillar hur jag kunde plocka grejer hos Ida och tänka Cordelia. Plocka grejer från Minou och tänka Willow. (Saknade Spike men det gör jag i och för sig alltid.)
Eld är mörkare än Cirkeln. Svartare. Men den var samtidigt rolig. Den här sektliknande rörelsen Postiva Engelsfors, klämkäcka zombies i gula tröjor som tar över hela staden är kul. (Särskilt kul tycker jag att det är att använda orden klämkäck och zombie i samma mening.) De styrs av samma demoner som hotar att förgöra hela världen. Demoner som avskyr kaos och kräver ordning och likformighet. Det är som tvärtom-leken. Fantastiskt bra!
Nu får vi vänta ett år till på nästa del. Ett år till.
Finns boken inne?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







