tisdag 15 maj 2012

Ett hus utan speglar av Mårten Sandén

Det är något visst med såna som heter Mårten och skriver böcker. Liksom sin namne Mårten Melin som jag skrev en kärleksförklaring till för ett tag sen och vars barn jag gärna skulle föda skriver den här Mårten också bara guld!
Mest känd är han för Petrini-deckarna. En lång serie om tvillingarna som löser brott och mysterier. Den senaste kom i höstas och heter Tretton och är just den trettonde boken i serien. I sommar kommer en ny!
Förra året kom också boken Någons hjälte som orsakade slagsmål på ett av mina bokprat. Alla killarna ville ha den och jag hade bara fem. Till slut blev alla glada tack och lov. Och ingen gjorde sig illa.
Om Någons hjälte handlade om mod kan man säga att Ett hus utan speglar handlar om sorg. 
Thomasine är elva år och hela släkten vakar vid Henriettas dödsbädd. Henrietta är gammal och skall dö men en gång var hon en ung, vacker skådespelerska. Alla speglar i Henriettas hus är borta, undanställda i ett spegelrum. I spegelrummet möter Thomasine en okänd flicka i gammelmodiga kläder. En flicka som bara existerar i spegelrummet.
Boken är vacker. Inte bara med sina fina stämningsfulla illustrationer men även i sin skildring av sorgearbete och förlorade drömmar. Det är en gåtfull och mystisk spökhistoria som jag inte blir rädd av utan rörd. Vackert, som sagt. Men ändå spännande.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar