Det blåser på månen med Enskedespelet

Att böcker blir film ibland har ni säkert märkt. Men det händer också att de blir teater. Då blir det nästan som en blandning mellan bok och film på något sätt.
I går kväll var jag i Enskede och såg en av mina favoritböcker, Det blåser på månen. Utanför spöregnade det och det smattrade mysigt på cirkustältets tak. Perfekt stämning för ett riktigt spännande äventyr!

 

Över hundra människor framförde berättelsen om Dina och Dorinda och det var otroligt mäktigt att se så många på en gång. Dina och Dorinda spelades av inte mindre än 18 personer som turades om ibland och ibland var på scen på samma gång. Nästan alla roller spelades av ett helt gäng i lite olika kläder och tillsammans blev det väldigt effektfullt. Mest föll jag för fröken Tjatlund som spelades av Emma Tønnes och Tora Kirchmeier.
Musiken var bra och jag önskar att den fanns på spotify så jag kan fortsätta lyssna på de bästa låtarna.
Jag kan fortsätta hur länge som helst med att säga hur bra det var, märker jag. Sminket och kostymerna till exempel var också hur coola som helst.
Kort sagt var det en fantastisk föreställning som jag råder alla att åka in och se. Den spelas till och med 15/6. Boka biljett här. 

När det blåser på månen kan vinden komma in i hjärtat på en så man blir ond. Det drabbar flickorna Dina och Dorinda. Hur de än försöker vara snälla och lydiga blir allting fel. De gör mamma arg, fröken Tjatlund och hela den lilla staden där de bor. Flickorna råkar hela tiden illa ut. De äter sig jättejättetjocka, de blir stuckna med nålar och förvandlade till kängurur och placeras i djurpark. Där får de två vänner, Silverfalken och Guldpuman. Två vilda djur som drömmer om frihet.
Samtidigt kämpar deras pappa, major Rytter långt borta i det förtryckta landet Bombardiet. När Dina och Dorinda får veta att pappan tillfångatagits bestämmer de sig för att resa dit och rädda honom. Till sin hjälp har de sina två nya vänner. Det blir ganska otäckt och väldigt spännande och det finns få flickor som är så modiga som Dina och Dorinda.
För det är modigt att bekämpa förtryck, att våga stå upp för sig själv och att inte alltid lyda.
Det blåser på månen skrevs av Eric Linklater redan 1944 mitt under andra världskriget och det märks. Bombardiet onde förtryckare, greve Hulahu påminner ganska mycket om Hitler.
Det är en riktigt bra bok. Läs den!

Kolla om den finns inne här.