Augustpris och flickor under hav

Förra veckan fick man reda på vilka böcker som är nominerade till ett av Sveriges största litteraturpris, Augustpriset. Det är sex vuxenböcker, sex faktaböcker och sex barnböcker. Sen vinner en i varje kategori men vilka får vi veta först 26 november.

De nominerade barnböckerna är:
Elin under havet av Sofia Malmberg
Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum
Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall
Only väg is up av Emmy Abrahamson
Jag är världen av Mårten Melin
A B C å allt om D av Nina Ulmaja

Jag hejar överaskande nog inte på Mårten Melin. Men det beror kanske bara på att jag inte har läst just den boken än. Jag är världen är poesi och jag läser fasligt sällan dikter. (Hade Jag är Love nominerats hade det varit en annan femma. Då hade jag legat sömnlös av spänning.)
Jag sätter i stället mitt hopp till Elin under havet. Dels för att det är en himla bra bok men också för att jag tycker att det är så himla bra att en grafisk roman (en serie alltså) har nominerats. Det är första gången! Många tycker ju att det inte är riktiga böcker och många lärare vill inte att ni lånar dem som bänkbok. Den iställningen är så trist tycker jag. Klart det är riktiga böcker. All läsning är bra läsning ju. Det är min fasta övertygelse! Dessutom kan det till och med vara ännu svårare att läsa en grafisk roman än en "vanlig" bok för förutom texten måste man läsa och förstå bilderna också.

 

Elin under havet handlar om något av det absolut värsta en människa kan råka ut för. Våldtäkt. Det är otäckt bara att skriva ordet. Elin börjar chatta med en man som från början hjälper henne med kampsportsträningen och sakta men säkert vinner hennes fötroende, får henne att känna sig sedd och sedan tar ifrån henne allt. Boken handlar om hur man kommer över något så ont. Hur man går vidare när man har hafts sönder. Den är fruktansvärt stark och vacker. Och jag hoppas verkligen att den vinner.

 

Kolla om boken finns inne här.

 

Yummy av Eva Susso

Vet ni vad ett maskrosbarn är? Det kallar man barn som får klara sig själva ganska mycket eller som har det väldigt fattigt men som klarar sig ändå. Mot alla odds. Som en maskros som lyckas växa genom asfalt.
Mia är ett sådant barn.
Båda hennes mamma och pappa super. De har inga jobb och kan inte betala hyran eller räkningar. Och om man inte betalar hyran blir man vräkt och det hände Mias familj. Ett tag tvingades de bo i en husvagn men när boken börjar har de precis fått en lägenhet av socialen och mamma och pappa lovar att de skall skärpa sig. Sluta dricka. Söka jobb.
Mia känner ingen där hon bor. Hon känner sig ensam och saknar sin kompis Gabby som bodde i villaområdet nära deras husvagn. Gabby som inte alls var snäll egentligen. Han kallade Mias föräldrar trash och snodde det käraste Mia har, en gosekanin hon fick av sin mormor. Mormor är död sedan jättelänge men Mia tänker att hennes ande lever i kaninen och hon pratar med den och kaninen är den enda trygghet hon har.
En dag träffar Mia Finn. Finn är en lite äldre kille som bor i samma område som Mia. Kanske, tänker hon, vill han bli hennes vän.
Jag tycker så mycket om Mia. Hon är kaxig och rätt cool men så liten och ömtålig. Medan jag läste boken kändes det som hon var min kompis. Bli hennes kompis du med, vetja! Jag vet att hon svär en massa och verkar tjurig och det här med kaninen kanske är lite psycho men du kommer gilla henne ändå. Jättemycket. Jag lovar.

Kolla om boken finns inne här! 

Den magiska kappan av Katarina Genar

När Livia fyller elva år får hon en kappa i present. Kappan är begagnad men den vackraste kappa Livia sett. Den är röd med fina sammetsknappar och den passar perfekt.
Bästisen Klara ser inte alls hur speciell kappan är. Tvärtom tycker hon att den sticks och kliar. Akta dig för kappan, säger hon. "Det känns som att den är ond."
Livia kan inte sluta fundera på vem kappan har tillhört förut. I affären berättar damen som sålde kappan att den har haft jättesvårt att få en ny ägare. Alla som har köpt den har kommit tillbaka med den efter ett par dagar. Alla ting har en själ, säger damen. Kanske vill den här själen Livia något?
Dagen därpå på väg till skolan korsar Livia som vanligt kykogården. Plötsligt lägger hon märke till en grav hon aldrig sett innan. En grav där en flicka vilar som bara blev elva år. Elin som levde på 30-talet och en gång fick en röd kappa med fina sammetsknappar...
Den här boken är mysrysig på samma sätt som Ingelin Angerborns böcker. Ni vet, Rum 213 och Sorgfjäril till exempel. Katarina Genar jämförs också ofta med en av min barndoms favoriter Maria Gripe. Påminn mig om att berätta för er om hennes böcker någon dag!
Jag gillar verkligen såna här lite mystiska historier. Spöklika utan att vara läskiga, liksom. Boken är dessutom lättläst och ganska kort så du hinner läsa den. Jag lovar.

Kolla om boken finns inne här! 

Flickan vid glastornet av Erika Wallin

Vissa böcker påminner en om varför man tycker om att läsa. Den här boken är sån.
Asrin är tolv år och bokens huvudperson. I början störde jag mig lite på att hon hette just Asrin och på att alla andra figurerna i boken också hade så konstiga namn. Jag hade gillat mer om de hette helt vanliga saker eftersom de bor i en helt vanlig stad som Stockholm. Men jag släppte det sen. För den är så fruktansvärt mysig att läsa. Och jag gillar verkligen Asrin. Så klart. Hon har ju samma favoritbok som jag! Alice i Spegellandet spelar en ganska stor roll i den här boken. Och jag älskar hur Erika Wallin knyter ihop alla gamla berättelser om speglar och andra världar och får mig att tro att allt hänger samman och att det faktiskt finns en spegelvärld. (Snälla, säg att det gör det!)
På årsdagen av Asrins föräldrars (förmodade) död tar farmor med Asrin till ett hemligt sällskap som håller till i ett stort, gammalt hus på Djurgården. Här träffar hon Max och Lima första gången och här hör hon för första gången talas om De tre speglarna. Det Magiska matematiska sällskapet möts en gång i månaden men Max och Lima träffar hon varje dag för de går i Franska skolan där Asrin precis börjat. Asrin har aldrig haft vänner förut och nu får hon de allra bästa. Men det är nog ingen slump.
Det här är så spännande att man nästan dör! Jag läser om den onda drottning som härskar över spegelvärlden Eunomia och hur hon med hjälp av de tre speglarna lockar in barn i den andra världen. Ni vet den här leken när man skall säga  Svarta madam tre gånger? Den blir extra läskig här.
 Men jag läser också den fina skildringen av Stockholm och blir så sugen på att promenera runt i Asrins kvarter. Stockholm är ju faktiskt en himla bra stad. Det är inte alltid jag tänker på det och det är kul att bli påmind om. Liksom alla böcker om andra världar jag läst och älskat.
Flickan vid glastornet är verkligen en bok för oss som älskar att läsa! Grattis oss!

Kolla här om boken finns inne!