Tawnis morfar är död och ingenting känns bra längre. För att Tawni skall få komma bort från all sorg och kunna tänka på något annat föreslår hennes föräldrar att hon skall åka till England och hälsa på farmor och farfar. Motvilligt ger hon med sig.
I samma veva börjar Tawni få mystiska sms. "Rädda honom" står det och avsändaren är okänd. Vem är det hon skall rädda? Och vem är det som messar henne?
Den lilla byn Mye i England håller på att förbereda sig för 80-årsjubileet av en tragisk båtolycka som krävde livet av nästan alla män i Mye. Någon försöker samtidigt förhindra att en av dem dog då för 80 år sedan och hon behöver Tawnis hjälp.
Med hjälp av en häxcirkel reser Tawni tillbaka i tiden till 1931 för att försöka hitta Tim och rädda honom. Det blir bokstavligen en kamp mot klockan och det är så spännande mot slutet att jag tappar jag andan. Och romantiskt. Och himla, himla sorgligt. För Tawni hinner förälska sig i Tim. Men finns han i hennes tid? Kommer han att leva och i så fall vara en gammal man nu?
Åh, läs den här boken! Jag får gåshud bara jag tänker på den. Den är så bra!!
I eftermiddag skall jag träffa några elvaåringar som har läst. Det skall bli så spännande att höra vad de tyckte. Leah läste ut den samma dag hon lånade den. Det vet jag för hon ringde mig så fort hon slagit ihop den. Hon kunde bara inte sluta läsa, sade hon! Hoppas att de andra gillade lika mycket. Det tror jag.
P.S Jag måste berätta en extra grej jag älskade. Minns ni att jag skrivit om en annan bok av Camilla Lagerqvist? Den heter Cirkusflickan. Tim drömmer om att jobba på en cirkus! Nu fantiserar jag om hur han och Elin möts på en cirkus någonstans och gör succé ihop!
Kolla om den finns inne här.
tisdag 29 maj 2012
måndag 21 maj 2012
Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg
De följande två böckerna om den synska Maja Grå har jag kastat mig över och älskat lika mycket även om ingen av dem skrämt mig lika illa.
När jag tidigt i vintras fick veta att en ungdomsbok var på gång har jag längtat och väntat och peppat och i helgen så fick jag äntligen läsa. I solen på en uteservering tillsammans med en fluffig citronmarrängtårta. Så nära himlen man kan komma!
Var den bra då,undrar ni. Jo tack. Det kan man säga. Väldigt, väldigt bra.Gammal nordisk folktro med onda varelser som Näcken, skogsrån och bottenlösa näckros-tjärnar går jag igång på stenhårt ända sen min barndomsförälskelse Missne och Robin.
Jag väntar under mossan handlar om Tilda som bor i England med en engelsk pappa och en svensk mamma. Det är sommarlov och hon är i Sverige hos sin morfar. Morfar saknar fortfarande Tildas mormor som försvann för länge sedan men han är en himla mysig morfar och de har kul ihop, Tilda och han. Sommarlovsidyllen rämnar dock lite av att något ondskefullt lurar i skogskanten, bevakande och hotande. Vem är det? Vad vill han? Och var har egentligen Tildas mormor tagit vägen? All detta trolska, mytiska vore nog för mig men jag får dessutom en övernaturligt härlig kärlekshistora på köpet. Som sagt, så nära himlen jag kan komma!
Kolla här om boken finns inne!
Utomhus-bokcirkel
Har jag sagt att jag har världens bästa jobb?
Idag till exempel satt jag ute på en filt, åt glass och skrattade åt flamsiga elva-åringar. Vi läser kärleksböcker med mycket pirr i. Det blir ganska flamsigt då. Min crush Mårten Melins böcker om Monsterskolan är perfekta pirr-böcker. Särskilt i Förvandlad hånglas det ganska rejält. Det är nästan så tant Karin blir generad ibland.
Idag till exempel satt jag ute på en filt, åt glass och skrattade åt flamsiga elva-åringar. Vi läser kärleksböcker med mycket pirr i. Det blir ganska flamsigt då. Min crush Mårten Melins böcker om Monsterskolan är perfekta pirr-böcker. Särskilt i Förvandlad hånglas det ganska rejält. Det är nästan så tant Karin blir generad ibland.
tisdag 15 maj 2012
Ett hus utan speglar av Mårten Sandén
Det är något visst med såna som heter Mårten och skriver böcker. Liksom sin namne Mårten Melin som jag skrev en kärleksförklaring till för ett tag sen och vars barn jag gärna skulle föda skriver den här Mårten också bara guld!
Mest känd är han för Petrini-deckarna. En lång serie om tvillingarna som löser brott och mysterier. Den senaste kom i höstas och heter Tretton och är just den trettonde boken i serien. I sommar kommer en ny!
Förra året kom också boken Någons hjälte som orsakade slagsmål på ett av mina bokprat. Alla killarna ville ha den och jag hade bara fem. Till slut blev alla glada tack och lov. Och ingen gjorde sig illa.
Om Någons hjälte handlade om mod kan man säga att Ett hus utan speglar handlar om sorg.
Thomasine är elva år och hela släkten vakar vid Henriettas dödsbädd. Henrietta är gammal och skall dö men en gång var hon en ung, vacker skådespelerska. Alla speglar i Henriettas hus är borta, undanställda i ett spegelrum. I spegelrummet möter Thomasine en okänd flicka i gammelmodiga kläder. En flicka som bara existerar i spegelrummet.
Boken är vacker. Inte bara med sina fina stämningsfulla illustrationer men även i sin skildring av sorgearbete och förlorade drömmar. Det är en gåtfull och mystisk spökhistoria som jag inte blir rädd av utan rörd. Vackert, som sagt. Men ändå spännande.
Mest känd är han för Petrini-deckarna. En lång serie om tvillingarna som löser brott och mysterier. Den senaste kom i höstas och heter Tretton och är just den trettonde boken i serien. I sommar kommer en ny!
Förra året kom också boken Någons hjälte som orsakade slagsmål på ett av mina bokprat. Alla killarna ville ha den och jag hade bara fem. Till slut blev alla glada tack och lov. Och ingen gjorde sig illa.
Om Någons hjälte handlade om mod kan man säga att Ett hus utan speglar handlar om sorg.
Thomasine är elva år och hela släkten vakar vid Henriettas dödsbädd. Henrietta är gammal och skall dö men en gång var hon en ung, vacker skådespelerska. Alla speglar i Henriettas hus är borta, undanställda i ett spegelrum. I spegelrummet möter Thomasine en okänd flicka i gammelmodiga kläder. En flicka som bara existerar i spegelrummet.
Boken är vacker. Inte bara med sina fina stämningsfulla illustrationer men även i sin skildring av sorgearbete och förlorade drömmar. Det är en gåtfull och mystisk spökhistoria som jag inte blir rädd av utan rörd. Vackert, som sagt. Men ändå spännande.
tisdag 8 maj 2012
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Igår var första officiella recensionsdag för Eld. Då fick alla tidningar och bloggar skriva vad de tyckte om boken. Det hade jag också tänkt göra men jag var alldeles för upptagen av tatueringsdrömmar. Min recension kommer således nu.
Jag hade längtat hett efter fortsättningen ända sedan jag läste ut Cirkeln för mer än ett år sen så peppen var stor. Men jag var lite nervös också. För tänk om den inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag började läsa mycket försiktigt.
Först önskade jag att jag hade läst om Cirkeln för jag kom inte ihåg allt och det kändes som att jag inte alls skulle hänga med. Men det släppte snart och nervositeten likaså. Och jag kunde bara njuta och slukade hela boken i ett nafs. För visst är den bra! Ännu bättre än Cirkeln till och med.
Man får lära känna tjejerna bättre. Deras personligheter fördjupas och relationerna dem emellan får större plats. Min hjärta brister för Linnea. Och som jag tycker om Vanessa! Persongalleriet påminner en smula om det i teveserien Buffy (som är världens absolut bästa serie och har ni inte sett den än så får ni skämmas!). Jag gillar hur jag kunde plocka grejer hos Ida och tänka Cordelia. Plocka grejer från Minou och tänka Willow. (Saknade Spike men det gör jag i och för sig alltid.)
Eld är mörkare än Cirkeln. Svartare. Men den var samtidigt rolig. Den här sektliknande rörelsen Postiva Engelsfors, klämkäcka zombies i gula tröjor som tar över hela staden är kul. (Särskilt kul tycker jag att det är att använda orden klämkäck och zombie i samma mening.) De styrs av samma demoner som hotar att förgöra hela världen. Demoner som avskyr kaos och kräver ordning och likformighet. Det är som tvärtom-leken. Fantastiskt bra!
Nu får vi vänta ett år till på nästa del. Ett år till.
Finns boken inne?
Jag hade längtat hett efter fortsättningen ända sedan jag läste ut Cirkeln för mer än ett år sen så peppen var stor. Men jag var lite nervös också. För tänk om den inte skulle leva upp till mina förväntningar. Jag började läsa mycket försiktigt.
Först önskade jag att jag hade läst om Cirkeln för jag kom inte ihåg allt och det kändes som att jag inte alls skulle hänga med. Men det släppte snart och nervositeten likaså. Och jag kunde bara njuta och slukade hela boken i ett nafs. För visst är den bra! Ännu bättre än Cirkeln till och med.
Man får lära känna tjejerna bättre. Deras personligheter fördjupas och relationerna dem emellan får större plats. Min hjärta brister för Linnea. Och som jag tycker om Vanessa! Persongalleriet påminner en smula om det i teveserien Buffy (som är världens absolut bästa serie och har ni inte sett den än så får ni skämmas!). Jag gillar hur jag kunde plocka grejer hos Ida och tänka Cordelia. Plocka grejer från Minou och tänka Willow. (Saknade Spike men det gör jag i och för sig alltid.)
Eld är mörkare än Cirkeln. Svartare. Men den var samtidigt rolig. Den här sektliknande rörelsen Postiva Engelsfors, klämkäcka zombies i gula tröjor som tar över hela staden är kul. (Särskilt kul tycker jag att det är att använda orden klämkäck och zombie i samma mening.) De styrs av samma demoner som hotar att förgöra hela världen. Demoner som avskyr kaos och kräver ordning och likformighet. Det är som tvärtom-leken. Fantastiskt bra!
Nu får vi vänta ett år till på nästa del. Ett år till.
Finns boken inne?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)