En kväll hör hon hur något piper och gnyr ute i trädgården. Hon hoppas på katten förstås men det är en liten bebis! Bebisen är egentligen inte jättesöt och han luktar ganska konstigt, som en gran ungefär, men hon bär in honom.
När Arvid kommer hem håller hon på som bäst att försöka bada bebisen efter att ha matat och vyssjat och kramat. Man hinner fästa sig ganska bra vid en bebis. Även om den luktar lite konstigt. Och även om den har svans.
Det är Arvid som upptäcker svansen. När de tillsammans lägger ihop alla bitar; den konstiga lukten, det inte jättesöta ansiktet, rädslan för vatten och det här märkliga att han plötsligt låg i en korg utanför huset så förstår de att det är ett troll. Ett troll!
Plötsligt har de mycket att göra. För det är ett sjå att ta hand om en bebis. I synnerhet en trollbebis. Arvid har inte längre tid att träffa sin tjej. Faktiskt ingen lust heller.
Men tänk om trollen vill ha tillbaka sin unge? Och var har egentligen katten tagit vägen?
